Ja, det är så, herr baron, sade gubben, endast jag kommer på förslaget. Med så höga betyg i pastoralexamen och med så många tjenstår kan det ej slå fel, min bästa pastor,, yttrade baronen, serdeles då pastoratet är af andra klassen. Sök ni, jag svarar för resten. Hvar är lilla Charlotte? Vi skola väl öfva oss i franskan en stund., Nu satt baronen der och jollrade till sent på aftonen och glömde alldeles bort att det var nedan; han såg inom den glada fam ljen ett nytändt hopp och trodde att det var ny äfven på himlen. Prestfamiljen ville knappt låta baronen åter rida bort i mörkret, isynnerhet som det började regna; men baronen var envis och lemnade dem under glada önskningar för deras väl 2 Det var för sista gången han här i lifvet träffade . sina vänner; när han red hem i mörkret blef hästen skrämd af en fogel, som flög upp i skogen, kastade. sig åt sidan och störtade; baronen kom under och föll mot en sten. Frampå natten kom hästen hem ulan sin ryttare, och man anade genast olycka och skickade ut folk för att: söka honom; man fann honom liflös ej långt från hemmet, och det enda tecken till våld var en blå fläck vid ena tinningen. Bittida den andra morgonen kom -en mängd bönder till pastorn, med samma bön som baronen hade framfört aftonen förut, och snart derefter kom. dödsbudet. Då .gick pastorn ned i sin studerkamimare och tog nyckeln ur dörren; ty han ville gråla i frid och blygdes: dock att visa, att hans vanliga jemnvigt var förlorad. Detta:-ögonblick var. för den redlige presten alldeles: ett sådant som den natten Axel Oxenstjerna ej kunde -sofvay när den store Gustaf var död; det var den första verkligt sorgliga stund han upplefvat, det var den bittraste droppe han smakat ur lifvets bägare: Väfstolen hade tystnat, pastorskan och flickan suto der uppe midt emot hvarandra, utan att klaga, utan att säga ett ord — men deras bleka ansigten och den stillastående blicken visade, att de besge kämpade med en våldsam, ännu deras