Aftonbladet – 26 maj 1843, sida 3

RA ————— eta Vid den lilla, nitton minuter och nära två och en half sekund gamla universalarfvingens begrafning, til hvilken fest alla ortens notabiliteter infunnit sig och då verklig lyx utvecklades, infann sig också Jonas — men allt i sin bruna rock. Han kallades också snart med spenamnet: den brana rocken. När Jonas derföre sent omsider dog, så gladde Tobias sig verkligen deröfver och säkert skulle hvarje förståndig man hafva gjort detsamma, hvilken blifvit så lyckligt befriad från en medlem inom slägten, som obestridligt kastade en ridikyl öfver namnet. Men herr Jonas kunde icke en gång dö, utan att göra det såsom en narr; ty ehuru, som vi veta, han icke ägde en enda skilling, skref han likväl ett testamente. Detta roade herr Tobias mycket. Den döde Jonas hade nemligen förordnat, att allt hyad han ägde, i parenthes sagdt, bestickande sig till ett par byxor, en hatt, en skjorta, en näsduk, en käpp, en hund, och den trasiga bruna rocken, att detta allt skulle försäljas på offentlig auktion, samt hela auktionssumman slutligen tillfalla bans ömt älskade broder. Tobias uppfyllde också, såsom ett godt skämt, troget den dödes sista vilja. Auktionen blef utlyst och hela garderoben inropades af en gammal fattig gubbe — hvars kärlek Jonas förvärfvat sig genom ett i allmänhet mildt och fromt sinnelag — för on af denne hoptiggd summa, stor 3 Rdr, 16 sk. Bko. Och så till vida var nu allt godt och väl, men den nye ägaren till den bruna rocken kunde ej begagna len i det skick, den nu befann sig, hvarföre han såg ig föranledd att sprätta sönder och sy om den. Men huru häpnade han ej, då han i bröststoppningen och öfverallt mellan det lappade fodret, upptäckte den ina vexeln efter den andra, alla ställde på Hamburger Bank, att infrias vid första anfordran. Totalsumtnan steg öfver en million. Den gamle knäppte sina händer tillsamman och höjde sina blickar till nimmelen.