Aftonbladet – 26 maj 1843, sida 2

bjerta den ringa effekt, som den kolossala, officiella li glädjen gjort, och det icke blott hos tidningarna, utan hos nationen i allmänhet. Men i det hela borde väl Statstidningen och Biet och dess Edmundar ändock vara belåtna med att få nästan utan intrång för sig behålla så feta bitar, som dessa jubelberättelser; ty bafva vi orätt i vår uppgift, att de gjort föga effekt hos nationen, d. v. s. har denna verkligen intresserat sig för dem, så bör det ju vara bemälde tidningars uppkomst, att få för sig behålla sådana godbitar. Vill olyckan åter, att vi hafva rätt, så torde det icke just med skäl kunna förekastas de liberala tidningarna, att de icke fylla sina spalter med, hvad allmänheten icke bryr sig om. Åro tillställarne officiella, så må berättelserna derom nöja sig med att vara officiella. En ibland de egenskaper, som en tilldragelse bör iga, för att sysselsätta publiciteten — åtminstone denil: publicitet, som rörer sig på egen hand — torde vara, : att den är märkvärdig. Föga märkvärdigt ligger uti, att personer och korporationer, som stå i beroende, ja, till stor del under kommando, anställa en underdånig fest: men deremot är dett. ex. någonting ganska, ovanligt och märkvärdigt, att en Konungs enskilde jenare blifver så behandlad, som det ser ut att Hr Grave blifvit. Dessutom synes föga anledning före-: finnas, att Statstidningen, Biet och de öfrige jubel.idningarne skola upptaga G:s rättegång, och det är sålunda temligen förklarligt och till nödig fullständig-! het bidragande, att den ena sortens tidningar upptaga, hvad den andra sortens förbigå, och att de förra deremot lätt öfverhalka hvad de sednare så grundeligen behandla. Vi skulle nästan tro, att om t. exe.l. Biet gjorde Aftonbladet ett förslag om byte, skulle A. B. gå in derpå, eller att detta skulle införa långa jubel-berättelser, i fall Biet åtoge sig att införa Graveska rättegången. Det vore ju ett försök att göra. Hvad björnhonorna angår (som äro stygga djur), äfvensom slagsmålen (som äro föga vackrare), så synas de icke försmås af Biet, mera än af andra tidningar; och öfver dem kan således icke med skäl klagas., 4 EEE UNS Rn Det nämndes i måndagsbladet att herr erkebiskopens bok, nöfversigt af christna kyrkans sednare händelser och nuvarande tillstånd ådragit honom ett beriktigande af herr professor Thomander, som insändt det till Sv. Biet; herr erkebiskopen bari dag råkat ut för ett annat afherr G. Stephens, och då vi ur Biet intaga detta, anse vi oss ock böra med några ord beskrifva det förra. Hr erkebiskopen har, i nämnde sin bok, berättat om hufvudstadens metodistkapell, att det invigdes 4:a adventssöndagen 4840, märkvärdigt nog med biträde af svenska prester, som ock derstädes sedan predikat Doktor Thomander har bärvid erinrat att så vida man föreställer sig det berr erkebiskopen här velat utmärka en vanlig, högtidlig kyrkoinvigning — och hvem föreställer sig icke det? — så strider detta mot sanna förhållandet; ingen sådan invigning ägde, eller ens kunde efter metodistiska kyrkobruken äga rum, och den första predikan i methodistkapellet hölls icke heller af svensk prest. Den förste, som uppträdde i detta kapeH, var neml. den bekante Amerikanen herr Baird, som två gånger efter hvarandra lät der höra sig. I Nov. månad 41840 infann sig herr Scott hos herr doktor Thomander, berättade att en annan svensk prest lofvat hålla predikan i metodistkapellet lördagen före adventssöndagen och herr Scott sjelf engelsk högmässoeller förmiddagsgudstjensten nämnde söndag, samt bad att herr doktorn ville predika i aftonsångsgudstjensten, som skulle hållas på svenska... Doktorn Thomander: fann väl för sin del -icke betänkligt att inför en evagelisk-luthersk församling bålla en evangelisk-luthersk predikan,, men rådde likväl, efter fråga var om ett metodistkapell, herr Scott, att göra förfrågan hos erkebiskopen. Herr erkebiskopen underrättade personligen herr doktorn, att han gaf sitt bifall, hvilket ej. heller kunde förefalla doktorn oväntadt, då ban kände att erkebiskopen sjelf uppträdt i gamla metodistkapellet. Nu frågas hvarföre herr erkebiskopen om denna predikan, som i så naturlig ordning, och med hans eget biträdande och goda minne inträffade, nyttjar uttrycket märkvärdigt nog Icke lärer han vilja ogilla, icke heller ställa sig förvånad öfver hvad han sjelf varit med om. Med afseende på hr erkebiskopens bemärkning att svenska prester fortfarande predikat i methodistkapellet erinrar doktor Thomander, dels att den, som predikar evangelisk luthersk kristendom är en Lutheran hvar han predikar, och att den, som sviker i läran han lofvat förkunna är en förbundsbrytare hvar han visar sig,, dels att det icke är likgiltigt om man begagnar tillfället att låta hufvudstadens fattigare befolkning, skyddad för kölden, på beqvämlig tid höra evangelium. Vill manx, säger hr doktorn, i en hufvudstad ibland annat anse som likgiltigt ehvad gudstjensttillfällena så ordnas, att de arbetande folkklasserna gerna bevista dem eller ieke, så plägar det icke länge dröja innan de försummade sjelfva på demoralisationens väg uttaga sin till och med blodiga hämnd. Efter denna utredning åter, står väl icke mycket af bvad Hr erkebiskopen genom ifrågavarande ERE TREE RESOR SES FÖRA AA ERROR ES