Aftonbladet – 24 maj 1843, sida 2

det vore, som jag hade skrifvit och aflemnat till Konungen,. Jag tröstade honom då dermed, att jag visst icke ännu hade skrifvit något, ehuruväl jag visst redan bordt göra det, utan att det dokument, han hade sett, förmodligen varit det, sem Excellensen Brahe hade emottagit af mig, och som var en lika lydande berättelse med den, som Justitiekarnsleren bade fått den 5 November. Han frågade mig likväl flera gånger, om det icke vore något annat, och sade slutligen, att det var rätt bra, att Kungen hade fått en dylik skrift, och att han visst icke hade något emot, att Flans Maj:t blefve underrättad om förhållandet 0. s. V. Han tycktes na också vara serdeles angelägen om att vilja utreda och afgöra min affär, och gjorde mig, tll den ändan, en mängd frågor. Slutligen yttrade han, att ehuru han visst icke pbetviflade mina uppgifter, skulle han dock äfven på annat håll göra sig underrättad -om hvarjehanda, och bad mig återkomma om Söndagenn. Men om Söndagen, eller den 23:e, uppvaktade jag i det stället Hr Presidenten Frib. Sylvander. Han frågade mig, om jag ännu -hade fått min fordran, och berättade mig, att då han för någon längre tid sedan hade varit hos Konungen och kommit att tala om mig, hade Hans Maj:t yttrat, att jag sjelf hade bragt mig i olycka derigenom, att jag hade öfvergifvit Hans Maj:ts tjenst, hade aldrig blifvit uppsagd från arrendet, men det oaktadt rymt från Norrbotten och från den kompromissrätll, som Hans Maj:t hade anbefallt, och all jag långt ifrån att hafva någon fordran, (vertom vore skyldig. Hr Presidenten sade sig hafva svarat Hans Maj:t, att han vore fullkomligt öfvertygad derom, att det alldeies icke vore möjligt eller öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Den 283 uppvaktade jag åter H. Exe. Grefve Brahe, som straxt frågade mig, om jag hade hört af något resultat efter den sist af mig lemnade berättelsen, som Hans Excellens samma dag hade lemnat till Konungen, och i följe deraf trott, att jag redan hade fått någon underrättelse derom, emedan Hans Maj:t hade blifvit mycket onådig, då han såg, att jag ännu icke hade fått slut på saken. Hans Excellens lofvade då att samma dag påminna Hans Maj:t derom, och att jag till morgondagen, skulie genom honom få veta, hvad Hans Maj:t skulle yttra eller befalla derom. Dagen derdå sade mig Hans Excellens, ,att ,Hans Maj:t nu hade fast beslutat, att en kompromiss Nu genast skulle wreda förhållandet; au ,den skulle hållas i Norrbotten, och att jag utaf nJustitiekansleren skulle få Hans Maj:ts förord nande derom. Hans Excellens yttrade då äfven, att Hans Maj:t hade sagt, att jag aldrig hade blifvit uppsagd från arrendet, utan hade sjelf öfvergifvit det; att Hans Maj:t, som förmodade, att jag visst icke hade något att fordra, hade lofvat att ej vilja göra afseende vid, om jag vore Honom något skyldig, utan ville då efterskänka det; och om jag åter skulle hafva eller få någon fordran, skulle jag genast erhålla den; äfvensom Fans Moj:t, till understöd i mina knappa omständigheter, nådigst hade beviljat mig em gratifikation af 25 Rdr. — Hans Excellens frågade mig derefter, huru snart jag kunde resa till Norrbotten, och sade, ,att Hans Maj:t önskar ett snart slut på denna affär,. Jag fick ock då invisning till Krigsrådet Ulrich på 23 Rdr. Samma dag gick jag till Justitiekansleren, som frågade mig, hvarföre jag icke om Söndagen infann mig hos honom, då han hade ditkallat Generalkonsul: Dehn och ämnat uppgöra hela affären, jemte honom. Jag svarade, att jag önskar icke hafva något med Hr Dehn att göra, och nämnde, att jag nu mera vore af Hans Excellens Grefve Brahe underrättad, att Hans Maj:t ånyo befallt, att kompromissen skall försiggå, och bad, att Justitiekansleren ville gifva mig det anbefallda förordnandet derom, på. det att ingen kontraordres möjligen skulle kunna af obehörig person utfärdas, för att hindra kompromissen, sedan jag väl vore upprest till Norrbotten. Men Justiekansleren låtsade icke veta af någon befallning om kompromissrätt, utan yttrade, att denna affären skulle mycket lält och hastigt vara puppgjord,; om jag om Söndag ville kl. 9 infinna mig, då han äfven skulle efterskicka Hr Dehn Z (Forts. följer.) STOCKHOLM den 24 Maj.