Aftonbladet – 24 maj 1843, sida 2

den grund sökte han på allt sätt öfvertyga mig, att de 8000 Rår efter Laxsjö kontraktetborde helt och hållet försvinna utur projektet. Öfver de öfriga posterna i projektet syntes han just icke hafva lust göra någon utredning, men yttrade, nått jag borde göra mina pretentioner ju ringare, dess bättre, för alt derigenom hafva säkert hopp att snärare kunna få tillökning än afprutning o. m. d. För öfrigt sökte han med all möjlig ifver öfvertyga mig, att jag för den Klingstedtska och Gyllenhaalska dispositionstiden alldeles icke kun de i legalt hänseende hafva någon pretention att göra. Tmedlertid lofvade han, att ju snarare jag lemnade honom ett nytt: projekt, med uteslutande deruti af icke allenast allt hvad som rörde Konungen och Prinsen, utan ock af sådant, som jag, med anledning af hans förklaring, kunde finna icke vara legalt att upptaga, desto snarare skulle han uppgöra hela affären med mig 0. s. v. Jag uppgjorde då, och den 43 November på samma sätt som förra gången, och lemnade honom det nya projektet, se bil. M 59. Men då han fick se, att det var ännu värre än det förra, låtsade han för den gången icke hafva tid att granska saken, utan återlemnade till mig alltsammans, med tillsägelse att återkomma om ett par veckor eller mera, emedan han nu någon tid vore hindrad af andra göromål. Den 49 November gingo Hr Löjtnant Ström och min brot upp till Justitiekansleren , frågade honom, hvad det avancerade med min fär, sade honom, att jag vore tvungen göra cession, om icke snart min fordran utbetaltes, och gåfvo ho-! nom enbåde ömmande och sannfärdig underrättelse om min förskräckliga belägenhet. Han hade då ansett cessionsförslaget vara ganska klokt till förbättrande al mina affärer, men tillrådde, att man i sådant fall icke borde uti cessionsansökningen nämna något om engagementet (ä Hans Maj:ts tjenst eller der uppgifva någon sorts fordran af EBans Maj:t. Löjtnant Ström och min bror hade deremot yttrat, att det just vore för detta engagement, som jag skulle nödgas göra cession, helst som jag vid inträdet i Konungens enskilda tjenst hade varit icke allenast alldeles skuldfri, utan äfven ägt ett litet kapital, och nu deremot vore alldeles utfattig och behäftad med skulder; hvarföre så väl de, som flere andra, som kände förhållandet och hade granskat mina handlingar och kontrakter, med full öfvertygelse ansett mig böra uti cessionsansökningen uppgifva en tillgång af minst 42,000 Rdr uti oliqviderade kontrakter, tjenstebefattningar och öfrige anspråk om ersättningar för detta engagement. Och emedan de älven voro mina kreditorer och behöfde sina fordringar, hade de just derföre ansett sig böra underrätta Fr Justitiekansleren om detta förhållande, på det att, genom ett snart afgörande af min affär, en för. Hans Maj:t så komprometterande cession måtte kunna undvikas. Efter mångfaldiga resonnementer och disputer å ömse sidor, hade slutligen Justitiekansleren anmodat dem att söka förmå mig att uppgöra pretentionerna rimliga och att snart komma till honom dermed, så ville han göra hvad han kunde. Men som jag fann att ingenting ville hjelpa, och jag utomdess icke hade lust att ytterligare promenera till och från Justitiekansleren med projekter och mera dylikt, utan någon annan påföljd, än blott tidsödande, så uppvaktade jag den 21 November Excellensen Brahe, för att underrätta, att jag af Justitiekansleren visst aldrig skulle få något slut. Hans Excellens; som yttrade sitt högsta missnöje öfver förfarandet, bad mig på stället skrifva ett litet betyg deröfver, så ville Hans Excellens redan samma dag lemna det till Kongl. Maj:t, och lofvade, att Justitiekansleren skulle nog få lof skynda på med sakens afgörande. Jag medhade då ett exemplar af den berättelse, som jag den 3 November hade gifvit Justitiekanslern, och lemnade Excellensen; såsom bevis att jag hade uppgifvit för Justitiekansleren min behandling. -Afvenså lemnade jag en afskrift af Laxsjö-kontraktet, med anhbållan, att. Hans Excellens ville hafva godheten förevisa det för Hans Maj:t, såsom en underdånig påminnelse om den afskrift deraf, som Fans Maj:t) redan 4823 hade emottagit, då Hans Maj:t nådigst hade lofvat; att jag skulle. få åtnjuta uti Dess tjenst samma vilkor; och jag nämnde äfven, att Justitiekansleren hade icke velat fästa afseende vid detta Hans Maj:ts löfte. Hans Excellens, som emottog begge dessa dokumenter, lofvade mig att om Måndagen derpå få svar. Imedlertid road det mig attse, hur Justitiekansleren skulle bli till mods efter en sådan skrapa; som jag förmodade honom hafva fått, samma dag, som jag klagade öfver hans: uraktlåtenhet, och gick derföre dagen derpå upp till honom, då han ganska nedslagen och bekymrad sade: mig, att ban qvällen förut kl. 9 hade blifvit uppkallad till Konungen och bland allt annat, som han sade sig hafva funnit att Hans: Maj:t af någon hade blifvit uppäggad emot honom, hade han äfven sett ett dokument af mig skrifvet, hvaruti han tyckt sig märka; att jag hade skriflar något om honom,; eller att han hade sett sitt namn deri omnämndt; och frågade mig, hvad