af tusentals alnar tyll och siden, i ordentliga små brigader, på det de må kunna regelmessigt och militä. riskt aflösa hvarandra och sålunda undgå att öfverskrida den bestämda arbetstiden. Men fabrikerna äro ej de enda plågoanstalterna för de arma, engelska små, utan stenkolsgrufvorna äro äfven sådana, dessa Britanniens underjordiska skattkamrar, hvilka ej utan skäl kallas dess svarta Indien (Black India), ty dessa kol hafva större penningevärde för England, än Indiens guld. En officiel berättelse af lord Ashley hal nyligen bragt i dagen de ohyggligaste saker rörande arbetet i kolgrufvorna. Barn om 4—3 år arbeta I dem; öppnandet och stängandet af de luckor, på hvilka arbetarnes säkerhet beror, anför tros åt dem. En sådan liten gosse väckes klockan 2 på morgonen af modren som gifver honom hans mat: ett stycke bröd och kaffe i en lerkruka. Dermed skyndar han sig till sin plats i grufvorna, der han ger akt på kärrornas ankomst; då en kärra nalkas, måste han öppna sin lucka, en förrättning, som tjenar till förstöring af den qväfgas, hvilken oupphörligt utvecklar sig i bergverken. Här får den lille väktaren uthärda i tolf timmar i den mörkaste enslighet, hvilken stundom upplyses genom de förbirullande kärrorna. Men ve honom, om han dukar under för trötthet och sömn; en upfsyningsman, som gör rund, lär honom då genom en hård bestraffning, att hans små händer skola aflägsna faran för qväfning från arbetarne. Klockan 4 slår aflösningsstunden för alla arbetarne, endast de små luckväktarne få vänta, tills alla äro gångna; då springer han till sina föräldrars koja, blir tvättad, får mat och går fort till sängs. De små kärrdragarna (Putlters) äro ännu värre deran; de äro kanske ett par är äldre, men få draga kärrorna, liksom lastdjur, och liksom sådana kreatur krypa på alla fyra fötterna, emedan gångarna äro mycket låga; en jernkedja fästes medelst en lädergördel omkring lifvet och föres mellan benen till kolkärran, vid hvilken den är fastgjord. Till de besvärligaste arbetena väljas företrädesvis små flickor, emedan de äro lydigast och fiitigast. — Det monument man uppfört efter den .aflidne hertigen af Orleans, vid Revoltegatan, på samma ställe der huset stod, hvari hertigen afled, är nu nästan färdigt. Det är en byggnad af sten, som, hvad stilen beträffar, har någon likhet med Ludvig XVI:s själamässekapell, likväl utan att vara så stor. Dagen inkommer ofvanifrån; det hela bildar ett grekiskt kors. Altaret är uppfördt på samma plats, der madrassen åg, på hvilken prinsen hyilade. — I Amsterdam hände, då konungen af Nelerländerna nyligen besökte staden, att vetenskapssamvället derstädes firade sin högtidssammankomst och inpjöd konungen att bevista högtiden. H. M. hade en ort tid förut låtit till besparing för statskassan inIraga en fond, hvarifrån universiteterna erhållit anlag till belöningsmedaljer för täflingsskrifter. En proessor Royaards från Utrecht, som höll tal vid tillfället, inderkastade denna åtgärd en skarp kritik, och liknale den Mid en familjefaders beteende, som för att para på husbållsutgifterna låter sina barns uppfostran örsummas. Om man ock ej kan gilla, att majestäten högtidligt nbjudas för att få höra så hårda förebråelser, torde nan likväl ej kunna undgå att härvid göra en liten emnförelse med en del professorers taliandra länder. — Sedan i Frankrike lotterierna afkaffats, har ler uppstått en mängd hemliga kollektörer, som i utändska lotterier uppköpa lotter och afyttra dem. I syon är öfver 20 sådana. Det upptäcktes nyligen, tt en spesulation uppstått, att med den största möjiga skyndsamhet få del af dragningsresultaterna, för tt kunna besätta numrorna hos dem, som såldå lotter fter dragningarne. Polisen hade lyckats att uppfånga vänne sådana ilbud, med de dragna numrorna, och tt få spanning på dem, som afsändt desammas