Aftonbladet – 23 maj 1843, sida 2

ill staden, i arf åt sin son, likasom en lord tetamenterar sin stol i Öfverhuset åt sin. Platen, på hvilken dessa arfsförändringar förefalla, tycces just genom sitt namn uteslutande tillhöra lem, som deraf satt sig i besittning; det är nemigen det beryktade Nix Mangare, hvars etymoiogi troligtvis skulle sätta de lärda myror i hufvudet, om jag ej ville gå deras forskningar litet i förväg. En gammal arabisk tiggare, som kunde hyarken italienska eller maltesiska, företog sig att anropa de förbigåendes medlidande sålunda: Nix padre, nix madre, nix mangare, nix bebere.n Det vill säga: jag har hvarken far eller mor, ej heller något att äta eler att dricka. Matroserna, som från alla håll strömma tillsammans vid Malta, blefvo så frapperade af det smärtsamma uttryck, han gaf orden nix mangaren, att trappstegen, på hvilka tiggaren vanligtvis uppeböll sig, af dem döptes till Nix Mangare. Maltesarnes drägt består i en liten väst, garnerad med tre eller fyra rader klockformiga knappar. De bära på hufvudet en röd näsduk och omkring medjan emgördel af samma färg. I allmänhet hafva de hårda och frånstötande anletsdrag, hvilka på intet sätt mildras af deras svarta ögon, fulla af vild djerfhet eller låg trolöshet. Qvinmnorna förena med sina naturliga lyten: en afskräckande osnygghet. Enstaka vackra figurer träffar man här och der, men de tillhöra sicilianskor, och man igenkänner vid första anblieken dessa Greklands döttrar. Med ett behagfullt utseende förena de ett skalkaktigt småleende, milda och smekande ögon, och deras blickar tyckas företrädesvis fästa sig vid officerarnes epåletter och midsbipmännens snören och dolkar. I allmänhet taget är det dessa, som tillskansat sig rältigheten att bearbeta sjömännens ömmare känstor. Maltesiskorna håfva väl sökt bestrida dem denna företrädesrätt, och försöka det ännu en och annan gång; men det behöfs knappt tilläggas, att