Aftonbladet – 22 maj 1843, sida 3

bättre, än under det förra fjerndels seklet, uti sådant, som rörer det materiella välståndet i vårt land, såvidt det uppstått genom vidtagna regeringsåtgärder. Handel och näringar äro i förfall ), befordringsväsendet stödt på godtycke, adelns förmögenhet oupphörligen förminskad, presternas gamla rättigheter kringskurna, borgerskapet skuldsatt och bönderna nedtryekta af skatter. De enda förmåner vi ega, framföre den förflutna tiden, äro vår friare författning och tryckfriheten. Genom den förra har folket under de 25 åren förgäfves sträfvat, att på laglig väg vinna förbättringar, men då dessa icke kunnat åstadkommas, så återstår blott den sednare, eller den fria yttrande rätten, för att åtminstone öppet kunna klaga. De devuerade kunna likväl icke anföra dessa båda förmåner såsom bevis på den nuvarande regeringens företräde, ty dem har folket sjelft förskaffat sig, och dessutom arbeta regeringens blinda anhängare oupphörligen på kringgäendet, ja till och med förstörandet af dessa dyrbara palladier. Alltså kan icke orsaken till jubelfirandet ligga i folkets belåtenhet, utan måste sökas annorstädes. Någon har sagt oss, att de flesta voro med om jubefilrandet af glädje deröfver alt dessa svåra 235 år voro väl öfverståndna. Vi skulle likväl våga att framkasta en annan förmodan. Om man besinnar, hvilka som tillställt högtidligheterna af alla slag, så finner man, att det är endast chefer, hvar och en i sin stad. Det är alltså uppifrån, som anledningen blifvet gilven, icke nedifrån, eller från folket sjelft. Att våra för tillfället högt uppsatte äro förtjuste och tacksamme, är icke det ringaste underligt; de hafva skäl dertill, ty dem har vederfarits endast nåd; ju större synden varit hos dem, ju mera har nåden öfverflödat. Nu har den allmänna rösten länge och väl klagat och beskärmat sig öfver de oräkneliga missbruken, underslefven och orättvisorna, som öfverallt blifvit begångna; oaktadt regentens person blifvit riktigt förskansad, att icke säga insperrad af en verklig karantänsbevakning, har då och då ett svagt genljud af den allmänna obelåtenheten framträngt till hans högstegna öron, och han säges derföre stundom hyst någon misstänka om sin omgifnings ärlighet och sina närmaste underhafvandes duglighet; detta har naturligtvis satt dem i förskräckelse, och derföre omfattade de med den största välvilja förslaget att tillställa en jubelfest, för att, i händelse folket af vanlig beskedlighet och naturligt begär att roa sig, skulle taga någon större del i densamma, få anledning att påstå det folket, oaktadt allt hvad pressen sagt och säger, i det hela är belåtet med sin regering, och i följd deraf de sjelfve icke så utomordentligt utmärkta oförmågor, som man annars tror. Här hafva vi således orsaken angifven. Att den är den verkliga, synes ej blott deraf, att befallningar om firandet utgått från vederbörande chefer, utan ock på dem, hvilka deltagit deri och på det sätt hvarpå det skett. I landsorterna har man nästan endast i länstyrelsestäderna ex oflicio ätit goda middagar och afhört ledsamma tal, hvilka merändels hållits på fremmande språk, latin och fransyska, på det att bländverket icke skulle blifva alltför påtagligt. Ingenstädes i landet har det försports att folket sjelft, de oberoende och sjelfegande, brytt sig om att deltaga uti den lilla ståten, som i förbigående sagdt, ingenstädes varit ens så högtidlig, som någon af festerna i Gustaf den fjerdes tider, ej ens som någon af dem, hvilka tillställdes till förmån för bans kringresande svärfar, som hade den olyckan att bryta halsen af sig. Inga andra bönder, än den kungliga teaterns, hafva jubilerat, men att de gjort det, är ju ganska riktigt, ty det tillhör konsten och dikten att gifva ersättning genom illusioner, der verkligheten brister pl, fv ls ) Härvid bör dock göras den anmärkningen, att hvad författaren säger om handelns och mnäringarnas aftynande, är oriktigt, om man jemför det med de förra mansåldrarnas, ehuru de sena framstegen deruti under en långvarig fred äro ett intet emot alla andra civiliserade länders ji Europa. Men författaren hade kunnat framdraga andra saker, som han förbigått, nemligen hvad styrelsen gjort och medverkat i afseende på den allmänna moralens beskaffenhet bland folket. TT AA BYT: FAN OC YR TA TN TH VU AA UR NR HAT Kr FA AR