Aftonbladet – 20 maj 1843, sida 2

bibliotheket, hvilket hus för ändamålet Firer vara hyrdt på flera år och nu kommer att inredas. — Uppå hemställan af Witterh., Hist. och Antiqv. akademien bar Kongl. Maj:t bifallit, att af 8:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter 300 Rdr Bko, utgörande 7:de årsinbetalningen för de från kanslirådet Liljegrens sterbhus inköpte böcker, manuskripter och anteckningar i nordiska archeologien m. m. må utbetalas till bemälde kansliråds enka, Anna Maria Liljegren, f. Engel. (D. A.) — Man börjar redan höra omtalas slutet på dramatiska nöjena inom hulvudstaden och i sammanhang dermed åtskilliga utflygter, som våra konstnärer ämna göra till andrå orter. Hr Torslow är för närvarande med sitt sällskap i Helsingfors. Hr Dahlqvist ämnar göra en konstresa till Köpenhamn och lärer komma att der gifva scener på svenska på den Kungliga teatern, hvarvid han utan tvifvel har att påräkna mycken framgång. Dem. Lind lär äfven ämmat att göra en resa till några städer i landsorten, der hon öfverallt är efterlängtad. Sällskapet vid den Nya teatern säges ämna göra en tur till Upsala. nn — Uti tidningen Liten lefver än för gårdagen berättas angående det ryktbara Wernstedtska målets utgång i Högsta Domstolen, att de justitieråder, som röstat för hofstallet,, såsom orden lyda, d. v. s som underkänt Hr Wernstedts anspråk, äro Hrr Snoilsky, Nordenstolpe, Temptander, Backman och G. A. Sparre, hvaremot Hr Wernstedts anspråk blifvit gillade af Hrr Stråle och Engelhart. Samma tidning innehåller följande korta -resumå af sjelfva tvistefrågan: Herr Wernstedt åberopar en för bonom i egenskap af kamererare vid hofstallet, utfärdad, af alia domstolarne för kraftägande ansedd instruktion, deri med tydliga ord bestämmes, att kamreraren, emot det att han ordentligt redovisar för hofstallets fourage-anslag och ansvarar för genom hans åtgärd möjligen uppkommande förluster, äger att åtnjuta den afskrifningsprocent, som för kronans redogörare är stadgad. Hvarken före eller under rättegången anmärker vederparten det ringaste i den syftning, som skulle Hr Wernstedt eitersatt de skyldigheter, som här göras till vilkor för afskrifningsprocenten, utan till yttermera visso förekommer, att Hr Wernstedt, just till följe afinstruktionen, fått, endast vid ett tillfälle, af egna medel ersätta hofstallet närmare 200 tunnor hafra, hvilka icke ens utgjorde någon brist i uppbörden, utan åtgingo utöfver hvad anslagsstaten bestod. Men ännu mer: af räkenskaperna visar det sig, att Hr Wernstedt för ett år qvitterat afskrifningsprocenten, utan att hofstallet då bestridt honom rättigheten dertill. Och oaktadt allt detta, oaktadt Hr Wernstedt ordentligt fullgjort de skyl-digheter, som voro honom ålagda för erhållandet al. ifrågavarande löningsförmån, ja fullgjort dem ända derhän, att han, såsom nyss nämndes, på egen bekostnad emellanåt födt det kungliga stallets hästar, beröfvar man honom likfullt den rättighet, som vid detta förhållande så obestridligt honom tillkommer.n Liten lefver än vidfogar till denna species facti ett litet memento om opinionsnämnden, hvilked måhända är nog tidigt, innan man sett omröstningsprotokollet. Men i hög grad intressant skall det visserligen blifva, att få läsa detta protokoll och deraf erfara, huruvida några mer öfvertygande: skäl blifvit upptäckte emot Hr Wernstedts anspråk, än de, på hvilka Borgrätterne grundat sin dom; ty ett bedröfligt fenomen: vore det, om det skulle visa sig, att den högsta domaremaktens åsigter i en:rättegång kunde taga inflytelse af den omständigheten, att det är den kungliga civillistan eller hofhållningen, hvilken betalningsskyldigheten åligger i bändelse anspråken befinnas grundade, och om sålunda den tron skunde komma att göra sig gällande, att rättvisan icke är lika för och emot alla. Vårt land har under föregående perioder haft tillräckligt många bekymrande bevis på en sådan vacklande karakter hos vår domaremakt, serdeles i några af de bekanta högmålen, hvilkas utgång skall af en eftertid skådas med fasa, när den skall gälla såsom en bandling af rättvisan, icke af väldet, och vår domarekorps kan således i detta hänseende behöfva, ej blott att icke förlora något, utan måhända äfven att återvinna åtskilligt i allmänna omdömet: Man har så mycket mera anledning till denna betraktelse, som det Wernstedtska målet iche är det enda, hvilket kan väcka sådana bekymmer. Det ryktbara tullbalansmålet kommer i detta hänseende äfvenatt intaga sitt rum i lagskipningens historia. JASFZAltonbladet har förut nämnt det slags komplettering i friherre Sixten Sparres personalier, som dagarne efter hans jordfästning ombesörjdes