Aftonbladet – 20 maj 1843, sida 1

a-töte med den. svartklädde, grosshandlaren, då hon kunde vara säker, alt denne skulle blifva ett mål för. baronens bittra sarkasmer. oelv hon. vär icke nu vid lynne att höra dem. Dessutombefarade hony attisjelf blifva ihågkommen med nåson af hans Kögvälborenhets platta qvickheter, om han fick se grösshandlaåren i denna ovanliga kostym, och deraf kunde ana meningen med bans besök. Men till all olycka hade. det tum, hvari de befunno -sig, blott en utgång, och baronen hördes redan med nätta steg trippa uppför trapporna; hvisslande på.en Straussisk vals. Hvad var (då att göra ?: Sophie föreslog grossbanilaren, alt för några minuter stiga ut på balkongen, och lofvade, att baronens besök icke skulle blifva långt. Narrqvist såg, visserligen lilet tvekande ut, men utan att afvakta: hvarken ja eller nej, placerade Sophie honom på balkongen. Men besöket blef ej så kort, som Sophie hade väntat. Mot vänligheten var -honfåordig och tvär samt klägade öfver hufvudvärk, men likväl tänkte ej baronen på afmarscb; Han hade riktigt kommit i farten att sladdra och lit enchel hop af sina bekanta springa öfver klingan. Slutligen kom han äfven till vår beskedliga grosshandlare på balkongen. a: Denna räkne-machin, dettå torra-en gång ett — sade; han bland; annat: — är de odrägligaste varelse på Guds gröna jord. Hvilken löjlig kurbitsfigur! Det är väl sannt, att en karl både kan och börvara ful (baronen var sjelf. elt talande exempel derpå) men han drifver detta privilegium ända till yterlighet. Vänta, niin gosse, blott jag får dig i mina klor, skall dunog fåvlära dig dansa, .du gamle. nalle sä ETT SINGS )