Aftonbladet – 20 maj 1843, sida 1

— a te vorå ju synd att beröfvaver ett så stortnöje som Jovial.n Ht En jungfru inkom. och tillsadessått -be kusken spänna, föres, 2 i; ast Han är bortav -—, svarade jungfrun och jag vet icke hvart: han sgått ; Hvilken ryslig oordning,utropade, Sopbie. Hvad. skola vi nuigöra? 1 ; Åh, jag bem ödmjukast;: det betyder alldeles ingenting,.— svarade baron, helt förtjust al. 50phies. otålighet, hvilken, han. härledde ifrån, begär att tjena honom,-och således, vittnade om någon ömmare känsla! Oroaj er. icke: för min skull; jag bar ofta, sett .den. der pjesen, ovh dessutom skall Sjöblom snog förstå att. komma efter mig med vagn, då han ser att det hällregnar. Imedlertid får jag härigenom; den oskallbara lyckan, alt ännu någon slund njuta af min älskvärda värdinnas. agreablx sällskap. Sophie satt som på nålar. ; Baronens besök hade visserligen icke varat stort mer än en halltimme, men det. var likväl en evighet för henne ochtusen evigheter för den våte älskaren på balkongen. Sophie : tyckte, verkligen. synd om den stackars genomblöte Narrqvist, men hon tröstade sig dermed, att det kalla badet något skulle afsialna hans friarelåga. Men deruti bedrog hon sig, ty hans, enda tröst låg i beräkningen al den höga ränta, hah kunde draga af Sophies kapitaler, då de en gång kommo in i rörelsen; och att det snärt skulle ske, derpå tviflade han icke, ty hvarföre skulle Sophie annars smålett, då han kom; och sedan gömt honom på balkongen? Det var klart attban skulle få ja, Och hvad betydde det då om han blef litet våt. :