Aftonbladet – 20 maj 1843, sida 1

1Grosshatidlafen hörde bvarje ord; och det vår icke med-synnerligt cvälbehag han förnam el sådant-loftal öfver: simsperson, inför den, till hvil ken chan-ännu .samma dag ämnade göra en kärleksförklåring, till hvilken inledningen redan vår hörjad. Men: det var icke nog med åskslagen der inne, ett moln hade äfven dragit sig öfver Djurgården oelr regneti föll i strömmar. De mya kläderna somv köstat-honom så många suckar och så många plåtar, wNorocinomo några minuter förstörda och förgälfves sökteshan skyddsbsett hörn af bal: kongen; det var; i! ordets egentligaste bemärkelse att komma ur regnet i takdroppen. Nu ihåde imedlertid: baronen uttömt sitt qvickhetsförråd för dagen och slutade med en episte om regnet, i hvilken grosshandlaren påbalkonger af fulltobjerta instämde: Det: är, ta Mig: tusan, ett ganska ohöfligtregö som icke så snart vill sluta, och om det än slu tär, så är vägen så våt att man ej kan gåv, sad: baronen: Skulle ni, min nådiga, vilja bä de godheten att låna mig er vagn för återresany t jag hade !dew -oförsigtigheten att hemsända Hin Jag: harsnu fåttrobegriplig TUst alt se eflerpjesel på dagens spektakel; den förträffliga Jovial,, oci i det! härsvädretsärdet Omöjligt att promener tillbfotssa Jag tänkte Väl äfven först-att-se!för pjesen; men då det vår ep at Shakespeares ellö Sehillerstråkiga tratedier; sår beslöt jag Helär alt fara: ut till Djurgården? DeV är obegripnigt att sådana torra stycken ännu i vår tid könn: upptagas påeveren Öm: Bi defföre ville hav: den godheten att-... i Ja min vagn skall gönast stå till baronen tjonstyj: afbyöt honom Sophie ch ringde AD