och statsverket sålunda egde, i händelse försäljning skedde, hos Wallman uppbära penningarna. Med anledning af Mcurlings uppgift, att Husberg skall sjelf hafva föranstaltat om lånet hos Stoltz, uppgaf Husberg, på skedd framställning, att dermed så förhållit sig, att, under samtal med Stoltz i andra ämnen, fråga jemväl uppstått, om det af honom i Stoc holm inrättade lotteri, dervid Stoltz omnämnt, att han för utfallande vinsters ordentliga betalning alltid innehade en större summa penningar; och hade Husberg genast underrättat Meurling derom, emedan den sednare vid något tillfälle yttrat, att han behöfde låna penningar. Några dagar sednare träffade Husberg på gatan fabrikören Blommendahl, hvilken sade sig vilja besöka Meurling, för att från Stoltz meddela, att Meurling kunde erhålla de penningar han begärt. Efter Blommendahls önskan åtföljde Husberg honom till Meurling, som fanns vid sitt skrifbord, sysselsatt att räkna kartor. Alla tre åtföljdes derefter till Stoltz, af hvilken, emot ofta berörde hypotheket, Meurling erhöll 4,000 Rdr. Nu anmältes hafva tillstädeskommit bokhållaren Johan Boren och bonden Ola Persson i Svenstorp under Hoby, hvilka, på tillförordnade åklagarens begäran, och enär jäf emot dem ej förekom, fingo aflägga sanningseden, derefter de särskilt hörda berättade: 4:0 Boren: att vittnet varit tillstädes vid förut omvittnade tillfället i Werpeshult, då roulettespelet derstädes utölvades; att spelet redan var börjadt då vittnet inkom i rummet; att under fortsättning deraf vittnet varseblef, det kronofogden Crona, ur sin plånbok upptog flera kartor å 40 Rdrs valör, och utsatte i spelet; att vittnet ej kunde bestämma huruvida alla de kartor, som voro i omlopp, af kronofogden Crona vedervågades, emedan en för vittnet okänd militärperson satt närmast Crona och jemväl innehade kartor; att vid spelets slut, juden Levi, under yttrad missbelåterhet med sin vinst af kartor, hvilkas användbarhet han ej förstod, anmodat gästerne att inlösa dem, samt att af detta skäl, och utan uppmaning af annan person, vittnet lemnat Levi penningar för 4 af kartorne; och har vittnet sedermera öfverlåtit kartorne åt sin husbonde, handlanden Angel, som försålt 2 till handlanden Löfgren i Halmstad och 2 till då t. f. domhafvanden i Sunnerho härad, K. P. Karlsson. Hörd öfver detta vittnesmål, bestred Crona riktigheten deraf, så vidt det innefattar, att han skulle hafva vedervågat nägra kartor i spelet. 2:0 Ola Persson: att han under loppet af flera år, ofta fört bref emellan häradshöfdingen Bergqvist och Johannes Nilsson; att brefven voro större och mindre, I understundom af till och med en tums tjocklek, samt alt vittnets uppgift, till förut hörda vittnet Ola Svenson, det brefvet han då medförde från Johannes Nilsson var dyrbart. härledde sig endast från Johannes Nilssons tillsägelse i allmänhet, att vittnet skulle med största noggranhet vårda brefven, utan att vittnet kunde påminna sig, det någon serskild erinran rörande detta bref blifvit lemnad. Viltnesmålen, upprepade ur protokollet, vidgingos af vittnena, af hvilka det sista begärde ersättning för 46 mils tingsresa. Ransakningen afbröts klockan 4 på dagen. S. D. klockan 4 eftermiddagen. Med anledning af auditören Engdahls förmiddagen lemnade uppgift, hade tillförordnade åklagaren från Hr lektorn Rappe begärt och erhållit nu förevisadt köpebref å Gårdsby, hvarå 9 stycken kartor, hvardera af 235 Rådrs valör, befunnos falska. I bifogad räkning af auditören Engdahl, var detta belopp qvitteradt, tillika med 75 Rdr, för hvilka kartor blifvit bilagde en inteckningshand-l: ling, som, enligt hvad Hr lektorn gifvit tillförordnade åklagaren tillkänna, blifvit för beläning afsänd till Stockholm. Tillförordnade åklagaren hade, för att såsom vittnen höras, kallat Hrr vice häradshöfdingen A. Bergström, vice lektorn Jonas Gustaf Sjöstrand och pastorn Magnus Palmlund, hvilka tillstädeskommit ; och då jäf emot dem ej anmärktes, fingo de aflägga sanninkseden, derefter de hördes i följande ordning: — 4:0 Bergström: efter det att vittnet på skedd framställning, huruvida han bör vittna mot personer, som icke blifvit underkastade åtal, erhållit besked att honom åligger upplysa hvad han i saken har sig bekant rörande de tilltalade, berättade vittnet: att vid midsommarstiden sistlidet år, vittnet af en person, som i detta mål icke är, tilltalad, -och hvars namn vittnet således ansåg sig böra förtiga, fått anbud på stämpladt papper med 30 procents rabatt. Mannen upplyste att papperet var fullkomligt likt det äkta, samt att han var i tillfälle, på förberörde vilkor, förse viltnet med dess behof, under den tid vittnet kunde korsma att förvalta Hr lagmannen friherre af Klintebergs domsaga. Vittnet tillbakavisade genast förslaget, men tillkännagaf jemväl, att han ansåg sig icke kunna underlåta att fästa vederbörandes uppmärksamhet å det underslef eller förfalskning, som måste ligga till grund för anbudet; dock lofvade vittnet, på mannens enträgna böner, att förtiga hans namn. För att likväl ej, ä ett så beskaffadt meddelande, hyilket möjligtvis utgick från en uppgjord, men icke verkställd plan, äfventyra en anmälan, anställde vittnet flere efterforskningar och kom innan kort tid till full moralisk visshet derom, att falska kartor voro i omgusti månad, från Jönköping en anonym skrifvelse till dåvarande justitiestatsministern H. E. Törnebladh, med anmälan om den kännedom vittnet i förevarande ämne vunnit. Detta sitt tillgörande har vittnet, under tysthetslöfte, meddelat endast tvenne personer, af hvilka den ene anförtrodt saken till Husberg, som verkligen skett. Då Husberg jemväl uppgaf sin sagesman, ansåg sig vittnet. ej böra för honom förtiga förhållandet härmed, och vittnet fann ej att Husberg blef oroad af meddelandet. Viltnet tillkännagaf dessutom, på derom framställda frågor, att han icke uraktlåtit begära upplysning af den person, som tillhjudit honom kartorne, huru dessa åtkommits, men att mannen vägrade derom lemna besked; att vittnet icke har anledning förmoda, det denne person, förut eller sedermera, försålt några kartor, utan att han från vidare utprånglingsförsök afskräcktes, genom vittnets tillkännagifvande att förhållandet skulle anmälas; att vittnets skrifvelse till justitiestatsministern endast innefattat, att brefskrifvaren blifvit erbjuden kartor emot betydlig rabatt; att falska kartor sannolikt voro i omlopp i flera domsagor, hvilka icke nämndes; att anledningar dertill förefunnos, att fabrikationen skedde i södra delen af riket och att närmare besked skulle kunna vinnas genom granskning af ränteriernas räkenskaper, som borde visa en minskad åtgång; men till hvilka åtgärder så beskaffade obestämda upplysningar skulle kunna leda, hade vittnet icke beräknat. Viltnafec filllännani:funnda dat falla bastun RA 3 lopp. Till följd deraf aflät vittnet, i början af Au-l: vid ett tillfälle under sistlidne Oktober mänast, tillfrågade vittnet huruvida en slik anmälan af honoml.