Aftonbladet – 19 maj 1843, sida 2

förändringen, eller som det kallas, dess moraliska rörelse. Framställningssättet är på det hela taget klart, direkt på saken gående och bevisande. Men då förf., såsom det lätt märkes, sökt förskaffa sina satser alla möjliga på demonstration beroende försvarsmedel, har han kommit att utsträcka sina forskningar till flere vetandets regioner, än som är vanligt hos politiska författare. Isynnerhet har rättsfilosofien härvid blifvit anlitad, i öfverensstämmelse med den fordran förf. uppställt, att hvarje nutidens politiker bör skrifva populärt men ändå filosofiskt. Filosofien, heter det sid. 424, har i vårt tidehvarf ett omätligt inflytande, fastän det icke observeras af mängden, och den har således blifvit lika oundgänglig för statsmannen, som det är nödigt för folket att tillse hvad slags filosofi som får högvederbörlig protektion och lemnas tillfälle att etablera sig såsom statsfilosofi. Det goda har väl derigenom vunnits, att praktiska män, sedan de studerat detta arbete, icke kunne vara alldeles bortbjudna om deras omdöme påkallas i den filosofiska högre politiken; men imedlertid ha en sådan mängd ideer här blifvit sammanträngda, att vissa partier, för att icke förekomma dunkla, fordra förnyad genomläsning och noggrannt besinnande. Granskaren uppptäcker likväl lätt, att en enda ledande id systematiskt genomgår det hela. Men då det tycks, som förf. tillika haft för afsigt, att boken skall kunna läsas och förstås af allmogen, så torde härvid vara påräknad samma utväg, som den, hvilken riksdagsmannnen i bihanget omtalar att allmogen påhittat för att studera bondeståndets protokoller om diskussionerna angående representationens ombildning, nemligen att få någon herreman eller prestfar till tolk af det mindre lättfattliga. Såsom en oförlåtlig vårdslöshet i bredd med de onekliga förtjensterna anse vi det öfverdrifna begagnandet af utländska ord och termer, äfven der svenska med lika mycken korthet skulle kunnat nyttjas. IHvarföre t. ex. i en svensk bok skrifva -violeras i stället för våldföras; dentitionsperioden i stället för tandsprickningsperioden och kohabitation i stället för sammanboende? Då boken är ämnad äfven för byggden, kunde det fätt hända att någon på landet tog det sistnämnda eller kohabitation (stafvadt med k) för fähus. Vid denna anmärkning foga vi likväl med nöje det erkännandet, att författaren på många ställen har ett både bildrikt och kraftfullt språk, samt öfverallt en sträng logik, och att hans ande någon gång visar sig både mäktig och inspirerad. Då denna recension endast haft för afsigt, att gifva läsaren något begrepp om den ledtråd som genomgår arbetet, ha vi ej ansett oss böra utvidga den med anförande af flera utdrag; men boken är af nog vigt och innefattar tillräckligt många ämnen för att gifva anledning att ofta återkomma till det ena eller andra deribland serskildt. De skäl, förf. uppgifvit för sin antagna anonymitet, kunna vi icke annat än gilla; förmodande det likväl kunna blifva för hvarje läsare, liksom för oss, en liten serskild oskyldig sysselsättning, att söka utgissa, hvilken af fosterlandets vänner det må vara, som företagit sig att så grundligen genomtänka ifrågavarande dess vigtigaste angelägenhet, och som haft all möda ospard att framställa den i-dess rätta dager, så att hvarje opartisk måste hysa den önskan, att ordnandet deraf kunde ske på det sätt, förf. föreslagit. Vinnes ändamålet, så skola säkert många i framtiden välsigna förf:s minne, såsom den der kraftigt bidragit dertill, om de också ej få veta hans namn.