Aftonbladet – 17 maj 1843, sida 3

mitt ärende blefve kändt, och den sednare, emeda jag ej kunde bedöma hvad derunder låg — bekym rade och förvånade mig. , Efter om. desse oroande underrättelser med Hr lands sekreteraren hållen öfverläggning, återkommen hem reste Husberg der förbi, enligt allt utseende, rusta till en längre färd och en längre bortovaro. Fruk tande att Husberg dragit misstanka på mig och at han ärnade sig till fabriken, sökte jag springa i fat honom på gatan, och misslyckad deri, efter att hbafy nära tappat andedrägten, återbegaf jag mig till Ti Carlson, delgaf honom denna sednaste tilldrågelse sam hemställde, huruvida jag borde resa efter Husberg eller hvad annat nu vore att göra? Efter en lån, deliberation beslöts att låta allt bero på Husberg återkomst. Bud skickades ut till Thelestad, för at kunskapa, och återkom med de underrättelser, at Husberg blott rest på en syneförrättning och skull återkomma om Lördags qväll eller Söndag morgon. Mine ansträngningar gingo härefter ut på att ut forska, i hvad mån den gamla satsen, att hvad: veta, vet snart bela verlden, på frågan om fiskalisa tion, besannbats. Den källa, ur hvilken kunskapei flödat, lyckades jag dervid väl ej påträffa, men ja; vann dock förhoppning, att denna källa ännu ickt öfversvämmat. . Till historien om Christianstadsboen satte jag me förtroende, än till de dunkla berättelsernt om Tings ryd, ej mindre-emedan man, ända upp till Stockholm ville veta, att tillverkningen af de falska. kartornt bedrefs i ett torp. oeh utprånglingen i elt hemmar på sjelfva blekinska gränsen, hvilket påstående ej rim. made sig med. Tingsrydlokalen, men deremot möjligen kunde bättre tillämpas på Cbristianstadsboens hem. vist, än äfven af det skäl, att jag gerna ville tre Husberg, som jag ej ansåg kunna hafva anledning at rhissleda mig, då han nyss lemnat mig ett så vid sträckt förtroende. j2 2 (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — ;En döfstum mansperson, som skriftligen uppgilvit sig heta Andreas Julius, hade pass och andra betyg, hvaraf inhemtades, att han skulle vara född i Christiania, samt i Norge varit artiilerist till år 4839, då han vid ett olyckligt skott blifvit skadad i hufvudet, mistat förmågan både att höra och tala, samt förlorat en del af högra pekfingret och ett helt finger på venstra landen. Vid förhör i Poliskammaren lät han endast höra ett obehagligt strupljud. Då vederbörande läkare tagit honom under skärskådande, hände, att A. J. i går i Poliskammaren både hörde väl och kunde tala så godt som någon annan. Han uppgaf att han vore född i Svansbo socken på Dalsland, och att rätta namnet vore Andreas Julius Andersson. Han hade under vandring i orten förlorat sitt pass; för att kunna komma till Stockholm, hade han fallit på den, iden att föregifva, , det han genom olyckshändelse blifvit döfstum, och hoppats derigenom så mycket lättare väcka medlidande. I detta uppsåt hade han inställt sig i Landskansliet i Mariestad och lyckats förmå vederbörande att-lemna honom ett pass. Han kommer att med fångskjuts återsändas till hem orten. (Ur Dagbl.) — En ålderstigen person af bättre klassen har i natt hängt sig vid Komötet. På rocken hade han med en knappnål fästat en lapp med påskrift hvem han var, och med begäran att man måtte underrätta en viss person om honom samt lemna ett i hans ficka befintligt bref till poliskamiiaren. — Ett gossebarn af omkring äärs ålder har blilvit i dag upptaget på Drottninggatan. Det kunde icke söra reda för sitt hem eller sina: föräldrar och affördes från polisen till barnhuset, för att der förvaras, intill dess någon anmäler sig att få uttaga det.