Aftonbladet – 17 maj 1843, sida 1

singborg Tisdagar, samt till Stockholm Thorsdugar. EDPS SKE DE ENAS NNE ANNETTE STOCKHOLM den 17 Maj — Ryktet förmäler nu, att ministern i Wien, generalmajoren m. m. grefve C. G. Lövenhjelm skall blifva chef för Svea lifsarde. Grefve Lövenbjelm, som :för det närvarande vistas på permission hemma på sina godsi Wermland, tärer al denna anledn:ng snart hbitväntas. — Det säges äfven att: generalmajoren m. m. Edenhjelm ämnar, sedan han nu inträder i pensionsrätt, att i år afgå ifrån landshöfdingeplatsen i Götheborgs och Bohus län. — På förslaget till Jacobs och Johannis församlingar i hufvudstaden har Stockholms städs konsistorium, i går och i den ordning som följer, uppfört: bofpredikanten, läraren vid nya elementarskolan, predikanten vid enkhuset, mag. Nordenson; höfpred., v. pastorn, mag. Wensjoe, samt hofpred., prosten och kyrkoherden i Sk ärstad, mag. J. M. Almqvist. — Den : dennes var Sällskapet till uppmuntran af öm och sedlig modersvård, på nådig befallning, samladt hos H. K. 4. Kronprinsessan. hvarvid beslöts, att en summa af 41,045 Rdr 32 sk. bko, jemte kläder för ett värde af 123 Rår samma mynt, skulle efter olika behof utdelas emellan 4103.mödrar med 442 barn. (St. T.) —: Direktionen för Sällskapet de fattiges vänner jemte ett större antal af ledamöterne hade till i går afton inbjudit sin förre ordförande, kamreraren Krutmeijer, till en liten koltation på mm holm o h Helsingborg ee j Å Diligencen ankommer till Götheborg Lördagar, till Hel; tel Turque, dervid till Hr Krutmeijer öfverlemnades en gulddosa, såsom ett minne af sällska-j pets erkänsla för hans femåriga ordförandeskap, hvarjemte för tillfället lämpliga verser afejöngos. — Utländska tidningar meddela den : i å telse, att grefve Gilbert de Voisins, gift med mad. Taglioni, har aflidit i Paris i slutet af April månad. — Em debutant, Hr Richard, om hvilken man gör sig goda förhoppningar, lär innan kort komma att uppträda på Kongl. teatern. Efter berättelse skall Hr Richard bafva synnerlig -applikation för teatern och visat sig användbar för mer än en genre. — Författaren till Positivhataren och Silfverbröllopet hade i går tillfälle, att på Nja Teatern; betrakta tre af sina produkter, nemligen: En skådespelatis gång genom lifvem, En Oktob rnatt på Kolmården samt Silfverbröllopei. Den första, — en tragikomisk monolog på vers af en skådespelare, som firat sina triumfer i Köping och Westerås, men nu draperåd i sin sista frack, gjord af den sista honjouren, ej tänker på andra tiljor, än de fyra bräder), hvilka vanligen bestås vid afträdandet från denna verldens skådeplats, — mottogs med nöje af publiken, och. hade många effe sktrika ställen. Man satte likväl i fråga, huruyida den vann på att deklameras af Hr Wagner. Utan tvitvel realiserade Hr Wagner icke illa vissa i stycket förekommande allusioner, men han lät det tragiska i sin belägenhet: alltför mycket senteras på bekostnad af den humor, som aldrig bör öfvergilva skådespelaren, och hvaraf författaren äfven bestått en rundlig portion. Om vi icke -bedraga oss, skall denna lilla monolog länge bibehålla sig som en smaklig entremets på scenen. Det sandra stycket, En Oktobernatt på Kolmården, var, kortligen sagdt, ett röfvarestycke. HRöfvarena voro svenska, s. k. skogsröfvare, och alltså ar en på scenen mindre bekant sort, och dertill kostymerade på ett sätt, som sannolitt är helt och hållet lokalt för Kolmården, samt derföre ej torde vara bekant för mängden. Publiken lärer således behöftva se dem ännu .några gånger, för alt besinna sig, huruvida de passa. till föreställningen om denna respektabla, men gudskelof temligen sällsynta klass af svenska medborgare. Utan tvivel kommer utslaget icke länge att dröja. Så mycket kunde man af denna första representation sluta, att Lasse-Maja, spelad af Hr Norrby; gjorde sin sak mycket väl; och uppfordrades till och med att göra en del deraf om igen, nemligen att sjunga om den sång, hvari han låter publiken veta, alt Lasse-Måja lefver äm,. För öfrigt var han här, som alltid, der man minst väntade honom; ty han hörde icke till röfvarebandet, utan kom blott cn passant att göra bekantskap med röfvarehöfdingens person och börs. Också hade han den .skarpsinnigheten, att behändigt undvika allt deltagande i det stora spektaklet af pistolsalfvor, massakrer och valplatsens rengörande, förmodligen emedan han ansåg sådant strida mot kostymen. Silfverbröllopet fortfar att vara omtyckt. ES — I Lidköpings tidning läses följande om ett; försök till: anakronismers införande på milstolparne i Skaraborgs län: Under Konung Cärl XI:s regering uppsattes vid landsvägarne i riket flere milstenar, hvilka hafva till inskription: C XII och, på många, årtalet 1707. Troligen har någon af missförstådd underdånighet låtit förändra C XII till C XIV, men nämnde årtal qvarstår oförändradt på stenarne. Detta säges vara förhållandet på några ställen i länet; och med visshet vet man att så är med de fleste milstenar emellar Skara och Lidköping. Man undrar om detta gyckel härleder sig från Länsherrens eller Länsmannens befallning. Imedlertid kan det icke annat än väcka ät-! löje, att se Carl XIV:s namn med anno 4707 på mijstenar, som således äro uppsatta 444 år före Högstdensammes tillträde till regeringen. Utan tvifvel kommer detta okynne alt strängt beifras af länets styrelse, då det innefattar ett försök alt, tvertemot lagens stadgande i 49: 3 Missgernings-balken, lägga märke å annors märkep. m— RÄTTEGÅNGEN MELLAN INSPEKTOREN: GRAVE OCH HANS MAJ:T KONUNGENS JURIDISKA OMBUD2 Dr