Aftonbladet – 16 maj 1843, sida 3

är, icke troligt att denna gerning, ändå att den Tblifvit begången af en domare, skulle anses såsom -Jen utan uppsåt fälld orätt dom och få försonas -I med 30 Rdr rgs böter. Såp har väl Hr Alm:Jroth blifvit ansedd, men. då man läser relationen Ji kammarrättens utslag och dermed jemför den i decisionen åberopade lagparagrafen, kan man väl Jej föreställa sig annat, än att, om icke händelse;Ivis någon orätt dom blifvit fälld, åtminstone en Jorätt lagparagraf blifvit åberopad. Men den är t) verkligen sådan, som den i utslaget förekom mer, och I det återstår ej annat, än att, under önskan att Försynen måtte skydda det allmännas tillhörigheter för orätta domar,, anföra kampiarrättens egna ord: Detta, med hvad mera handlingarna innehålla, har Kongl, Kammarrätten i öfvervägande tagit; och emedan upplyst och ådagalagdt är; att Hr öfverdirektören Almroth, då han under några månader år 1834, j anseende till dåvarande -öfverdirektören, bergsrådet Brolings inträffade sjukdom, varit förordnad attöfverdirektörs-embetet vid rayntoch kontrollverken förvalta, gått i författning om nedsmältning och förmyntning af de vid kontrollverket i behåll varande före år 14800 tagne vedermälen af guld och silfver, samt att IHr öfverdirektören, vid den tid då bergsrådet Broling uti Oktober månad nämnde år åter inträdde i lutöfningen af öfverdirektörs-befattningen, icke redoviIsat de genom vedermälenas nedsmältning och förmyntI ning uppburne medel, utgörande tillsammans sexhunIdrade nittio en riksdaler 43 sk. 41 rst. Bko, utan I deremot af berörde belopp användt, dels 74 Rdr till linköp af en soffa och sex stolar, att begagnas uti Hr löfverdirektörens embetsrum, och dels 489 Rdr till beItalande af 81 skålpund qvicksilfver, som uppgifvits hafva blifvit för -kontrollverkets behof upphandlade, samt återstoden af förstnämnde medel eller 428 Rdr 143 sk. 44 rst. hos sig behållit intill dess, vid anbefalld förflyttning år 1838 af Kontrollverkets öfverstyIrelse från Kongl. Bergskollegium till Kongl. Statskontoret, redogörelse för Kontrollverkets inventarier måst afgifvas, hvarvid hela ofvan omförmälda summa 691 Rdr 43 sk. 44 rst. väl blifvit d. 40 Nov. 4838 insatt på Kongl. Statskontets i Banken egande räkning AM 4, men värdet af de här förut omnämnde möbler och qvicksilfver derefter i kontrollverkets expensmedels räkning för sistnämnde år af Hr öfverdirektören affördt med 263 Rdr; ty och som Hr öfverdirektören Almroth icke gittat ådagalägga, att de uti äldre författningar, utan inskränkning af någon preskriptionstid, för Kontrollverket meddelta bestämda föreskrifter om der tagne vedermälens förvarande till rättelse och säkerhet i framtiden före år 4834, eller den tid, hvarom här är fråga, blifvit upphäfne eller undergått sådan förändring, att Hr öfverdirektören på grund deraf må anses hafva varit berättigad, att, på sätt som skett, utan erhållen behörig tillåtelse och öfverstyrelsens för Kontrollverket vetskap, gå i författning om nedsmältning och förmyntning af här ifrågasatte vedermälen, samt vederbörligt tillstånd att för allmänna medel inköpa så väl förenämnde möbler, som det för Kontrollverket ännu oanvända betydliga parti qvicksilfver, hvarken före upphandlingen deraf celler sedermera visats hafva blifvit vunnet, äfvensom ej eller förekommit, attt merberörde möbler och qvicksilfver oundgängligen erfordrats, vid hvilket förhållande Hr öfverdirektörens slutligen vidtagne åtgärd, att å kontrollverkets expensmedels räkning afföra möblernes och qvicksilfrets värde likaledes varit obehörig; alltså finner Kongl. Kammarrätten, det Hr öfverdirektören Almroth, genom den af honom, på sätt förrberördt är, föranstaltade nedsmältning och förmyntning af ifrågavarande vedermälen, i embetet sig så felaktigt förhållit, att ansvar derå följa bör; och pröfvar förty, med tillämpning af 4 kap. 42 Rättegångsbalken ), skäligt döma Hr öfverdirektören att böta ett hundrade daler siifvermynt med trettiotre riksdaler 46 skillingar banko till treskiftes; hvarjemte Hr öfverdirektören förpligtas, att till kantrallverket inbetala förutränna epensine elsräkningen alörde tv änuu ade sextiotre riksdaler banko, med ränta till sex för hundrade om året, icke allenast å de för 84 skålpund qvicksilfver utbetaldte ett hundrade åttationio riksdaler från d. 41 Juli 4834, då medlen för nedsmälte och förmyntade vedermälena uppburos, till och med d. 30 Mars 4836, då räkningen å qvicksilfret är vorden qvitterad, utan äfven å de fyra hundrade tjuguåtta riksdaler fyratiofem skillingar elfva runstycken, som hos herr öfverdirektören varit innestående, likaledes från d. 44 Juli 1834 till och med d. 40 Nov. 4838, då dessa medel blifvit lefvererade; men å de för möblerne utgilne sjuttiofyra riksdaler, allt banko, såsom utbetaldte redan den 40 Juli 1834, anser Kgl. Kammarrätten ränta icke äga rum; och förklaras Hr öfverdirektören berättigad alt,-sedan här ådömde medel blifvit behörigen inbetaldte, få oftanämnde qvicksilfyer och möbler såsom sin tillhörighet använda. j j I j ) Denna 8 lyder så: Fäller Domare orätt dom af uppenbar vårdslöshet, eller oförstånd; miste embetet aldeles, eller til viss tid, eller böte med penningar til treskiftes, alt efter omständigheterna, och fylle allan skada. Giör han thet upsåteliga, af hat och illvilja, eller för vänskap, eller muto och vinning; miste embetet, och få thet aldrig åter, gälde ock skadan, och muta gånge til the fattiga. Nu kan så hända, at någor genom sådan vrång dom mister lif eller ära; varde Domaren, för thenna sin ondsko och arghet, sielf straffad til lif eller ära. FLANDSORTS-NYHETER. Hernösand den 44 Maj. Hamnen är nu isfri och segelleden är fullkomligt öppen. Sjöfarten har ock börjat i det att redan sistl. Söndag en brigg härifrån gick till segels. — Den 41 dennes fälldes vid Qväcklinge by, Lidens socken i Medeldad, en ovanligt stor björn, hvilken, i anseende dertill att det för skidlöpare otjenliga föret hindrat jagten, som under icke mindre än 7 veckors tid nära oafbrutet fortgätt, kostat Lidens socknemän omkring 600 dagsverken. Vid det tillfälle då björnen