Aftonbladet – 16 maj 1843, sida 2

ställande hertigen at Sussex 1 Dastrellete Dagen förut hade allmänheten, för några timmar, fått tillträde att mot uttagna fribiljetter beskåda liket; vid efterräkning funnos 25,000 sådana inträdeskort vara begagnade. SVENSKA NYKTERHETSSÄLLSKAPETS SAMMANKOMST DEN 29 APRIL (Forts. från J4 103.) Af de vid berörde tillfällen upplästa anföranden hafva vi redan upptagit de, af Hr presidenten v. Hartmansdorff meddelade statistiska uppgifter, och meddela här den af Hr professoren, doktor Huss författade afbandlingen: Om bränvinets förmåga att framkalla sjukdomar, vare sig det njutes måttligt eller i öfverflöd. Anmodad af Svenska Nykterhetsföreningens ordförande, att meddela mina iakttagelser öfver den roll som bränvinet spelar vid grundläggandet af åtskillige sjukdomstillstånd, uppfyller jag detta uppdrag så mycket heldre, som jag sedan flera år serskildt riktat min uppmärksamhet åt detta ämne. Det stora antal sjuke, som å Serafimerlasarettet årligen vårdas, erbjuder ock ett rikt fält för iakttagelsen i detta hänseende, och till denna iakttagelse från sjukhus har jag äfven sökt lägga den, som jag haft tillfälle att samla under min öfriga verksamhet som praktisk läkare. Slutsatserna af hvad jag sålunda sett och uppfattat, vill jag i följande rader söka framställa så kort, tydligt och lättfattligt, som mig är möjligt. I. Bränvinets inverkan på helsan, då det begagnas, som man säger, måttligt. Med måttligt bränvinsbruk förstås vanligtvis då man dagligen begagnar 4, 2—3 supar: en till två bland de så kallade bättre samhällsklasserna, tre, ja fyra, bland de lägre. Detta bruk, säger man, skadar ej, tvertom det anses gagna genom att gifva matlust, öka krafterna samt gifva en större uthällighet att utföra kroppsliga arbeten. Granskom serskildt hvart och ett af dessa antaganden. 4. Orsakar bränvinet ökad matlust? Ja, på det sätt likväl, att det ökar förmågan att kunna förtära en större mängd födoämnen, att det liksom narrar till att äta mer än som behöfves, förleder således till något onaturligt. Att detta i längden ej sker ostraffadt, ej är likgiltigt för helsotillståndet. skall nedan vidröras. 2. Gifoer bränvinet ökade krafter? Nej. NVälerfares straxt efter dess förtärande en känsla af ökad liflighet, men denna efterträdes snart af sin motsats, känsla af slapphet och håglöshet. Af denna sednare förledes man, ja, nära nog tvingas man till sömn, den så kallade middagssömnen, hvars njutande, som nedan skall visas, bidrager till många sjukdomars framkallande, eller minst sagdt, grundläggande. 3. Gifoer bränvinet förmåga af bättre uthållighet i kroppsligt arbete? Nej. Detvanligainkastet bland de arbetande klasserna mot bränvinets afläggande är, att det behöfves och är nödvändigt, för att stå ut med arbete,. Det skulle således vara, som man säger, stärkande. Må endast den dagliga erfarenheten vederlägga detta. Är den, som förtär bränvin, starkare, kraftigare, än den, som ej gör det? Arbetar månne den landtman bättre, som super, än den, som ej gör det? Huru ofta får man ej på landsbygden, under skördeanden, se qvinnor hela dagen om utan bränvin arbeta lika ihållande, som mannen med denna dryck; skulle nu väl mannen, som den af naturen starkare, behöfva hvad qvinnan ej behöfver? Det mest ansträngande och ihållande arbete är ofta sjömannens, och huru många exempel hafva vi ej under sednare tider på sjöfarande, som månader vistats på sjön, utan att förtära en droppa bränvin? Allt detta besvarar sig sjelf, och svaren sammanstämma deri, att erfarenheten helt och bållet nekar bränvinet någon förmåga att gifva menniskan större uthållighet i kroppsliga ansträngningar. Läkaren kan ej glömma, huru ofta han får se qvinnan vaka och anstränga sig vid en sjuksäng, cj endast dygn, utan hela veckor, och dock stå ut med detta så för kropp som själ lika an: strängande arbete, utan att derföre behöfva tillita bränvinsfiaskan. Nekas kan likvisst ej, att bränvinet har förmåga att för tillfället, d. ä. mera ögonblickligt, höja krafter, som af strängt arbete äro nedtrykta, det verkar då som ett läkemedel; men om dess bruk för detta ändamål ofta förnyas, framkallas motsatsen af hvad man åsyftat, nämligen uttömning af krafterna, äfvenIsom undergräfvande af helsan. Hvad som stärker en frisk kropp, är sund föda, sinneslugn och lugn sömn; bränvinet är härför obehöfligt. Sedan desse 3:e punkter, som vanligtvis uppgifvas till försvar för det måttliga bränvinsbruket, blifvit antydda vara ogrundade, och bränvinet således för de uppgifna ändamålen ej behöfligt, bör äfven tillses, huruvida detta så kallade måttliga bruk är nyttigt eller Iskadligt för menniskan, eller med andra ord: om bränvinet, måttligt, men dagligen njulet, ej förr eller sednare inverkar menligt på helsan? Härvid bör skiljas mellan 2:e klasser menniskor: 4) Sådana, som arbeta med själen eller eljest sitta mycket stilla, och 2) de, som hafva ansträngande kröppsarbete, vare sig af hvad art som heldst. 4. Ivilka åkommor orsakas af det måttliga bränvinsbrukel hos sådana, som föra ett stillasittande lefnadssätt? Ingenting är för läkaren vanligare, än att höra dylika personer, då de nått åldern af omkring 40 år, mången gång ock förr, börja klaga öfver hvad man kallar hämorrhoider, samt att hämorrhoiderna satt sig under bröstet. Härmed menas vanligen det tillstånd, då man antingenjemnt känner en tyngd under bröstet, eller ock endast efter måltiderna: härmed förenar sig mången gång känsla af andfåddhet, andtäppa och s. k. magbosta, hvarvid det heter, att hämorrhoiderna kastat sig på bröstet. Jemte detta erfares en känsla af allmän tyngd, olustighet, dästbet, oförmåga att arbeta, serdeles på eftermiddagarna, benägenhet att sofya eller slumrän, samt ofta påkommande tyngd, svindel eller värk i hufvudet, hvarvid bämorrhoiderna lagt sig på hufvudet,. Detta allt och äfven flerfaldiga andrä tillfälligheter sägas då vara syttringar af hämorrhoider. Sanningsenligare vore dock att rent. ut säga, att middagssupen satt sig under bröstet, kastat sig på bröstet eller lagt sig på hufvudet; ty alla dessa tillfälligheter äro bestämda följder af bruket, att medelst bränvinet hafva narrat magen till att emottaga större mängd födoämnen, än den, enligt naturliga tillståndet, kah förarbeta eller smälta ). Sedan man nu ätit för mycket, tvingas man af den inträdande känslan af tyngd och dästhet att taga sin till2 DÅ umtrasbanlis ua vana Itt att leda allt detta