Aftonbladet – 16 maj 1843, sida 1

KAMMARHERRARNE. (EN sSK1Zz.) Med en bit krita gjordes nyss en liten rät näpen konturteckning af våra små näpna kam marjunkare; oss tillåtes måhända att taga ett lite björkkol ur kaminen, för att dermed silhouetter. våra kammarherrar, lemnande åt någon tredje at med kritbiten i ena hand och kolet i den andr: uppdraga en bild af tredje ech förnämsta variete ten af detta samma genus, som börjar frodas s väl under vårt himmelsstreck! Vi mene hofmar skalkarne. Om kammarjunkarne är ett fint, vekt oci spensligt örtaslag, så växa kammarherrarne dere mot vida högre, på tjockare och styfvare stjelk och bära sitt hufvud flera tum öfver de förra hvilka nästan endast trifvas och uppspira mellu gatustenarne i hufvudstaden, då dessa sednare åte växa äfven i de aflägsnaste provinser, i träsk oct sumpiga moraser, på höga kala berg och torr: ljunghedar, med ett ord: öfver allt der geten kar finna tecken lill bete, Vi mena dock alls icke dessa äkta, utvalda tjenstförrättande kammarherrar, till hvilken pos det fordras alldeles egna och synnerliga förtjen ster, icke goda att uppräkna, och hvars funktior att personligen uppvakta majestätet och högheter är både afondsvärd och ärofullj när majestäte och högheten äro af den goda äkta sorten. Nej vi vilja tala Om denna här af kammarherrar armåen,, alla dessa dussin afskedade och icke at. skedade löjtnanter, kaptener och majorer, hvilk: tycka sig (och detta oftå med. rätta) vara ingen ling innan de blifva kammarherrar; alla dess: häradshöfdingar -som icke duga till hvad de äro och ännu mindre till högre befattningar, men som ändå skola hugnas med något, alla dessa adliga mindre tjenstemän, som med förtrytelse se den plebejska förtjensten springa om dem, och som skola strykas med något litet sött om munnen