Aftonbladet – 16 maj 1843, sida 1

XNXK—4XLHXKHKRDnDNDnND SGSSS z 3 Xatt de ej må grina alltför illa, och slutligen all dessa söner, mågar, nevögr och andra anförvand ter till excellenser och andra högmögna män hvilka känna ett behof af alt blifva kammarher rar för att vara något, ty dertill fordras oss ve terligen ej en enda möjlig eller mensklig förtjens annat än sköldebrefvet, så att på hvilken adlig stock, på hvilken man kan hänga en rock, i hvilken tvenne förgylda knappar kunna fåstas, på hvilken en dugtig portnyckel till nådens tempe kan upphängas, är en kompetent sökande dertill Lutande och bugande för onklar, förmän och gyn nare gå nu dessa kammarherr-kandidater, likt der påfven som gjorde på samma sätt så länge har letade efter Petri nycklar; men har kammarherrr en gång funnit sin, så gör han äfven som förbe mälte påfve: han blir rak, stel och styf iryggen ty han vet bäst hvilken herrlig talisman han derstädes bär, han vet, att bakom honom hänger hela hans värde. Om kammarjunkarne ännu är ett lätt och rörigt ämne, en flytande massa, som ieke på någo! sält satt sig ännu, så är kammarherrn iarmåen; iter något rätt bastant och grötmyndigt, som förhåller sig till dessa unga kammarjunkare, som en stadig gröt till en tunn välling, Dessa kammarnerrar äro ock för det mesta gifta och bosatta, och icke sällan kommer första impulsen om all ett stigande till denna värdighet skulle vara ell snskeligt mål att eftersträfva, just från de goda ruarne, som det ofta i hög grad förtretar att vaa de rikaste, de grannaste, de mest bildade och presentabla, samt icke destomindre vid mångfalliga tillfälien sättas efter den lumpna marjorskan och -professorskan och lagmanskan och andra rourigra skans. Hon är bjuden på en middag, hon ycker sig vara den första i allt, och ändå — — harm! när man går till bordet, kröker värden in arm för en helt annan, den förnämsta herrn lernäst åter för en annan o. s. v. och slutligen lir för henne blott öfrigt informatorhs luggslitna