Aftonbladet – 15 maj 1843, sida 2

ko, den andre thronföljären, hvilka visade stor fver att lära. Konungen och Kujohbörjade uppbygga stenhus och anlägga bättre gator. Freeman lemnade Kumassi i början af sistlidne år och Tvarlemnade Brooking, från hvilken man har unlerrättelser till September, hvilka fortfarande låta synsamt. I trots af dessa goda utsigter är missionen utsatt för stora faror, icke blott för de oundvikliga Vf ett fiendtligt klimat, hvilket hvarje ögonblick kan bortrycka de få Europeerne och tillintetgöra llt som är utfördt, utan hufvudsakligen för dem, som en barbarisk despots och en halfvild nations obeständighet och brutala passioner medföra. Konungen har förstånd nog att beundra en bildad nations alster och att önska sig dem; men det är omöjligt att man skulle kunna föreställa sig den jullkomliga förändring, som införandet af till och med en ganska ringa grad af civilisation skulle frambringa i hela hans personliga lif. Då missionerna komma att predika engifte, aktning för lif och esendom, afskaffande af fetischerna, menmniskooffer och gudsdomar, så skola vantron och de barbariska bruken ofta sätta sig upp deremot. Det finnes höfdingar i Ashanti, hvilka hafva trehundrade hustrur, och ingen känner antalet af konungens menniskooffren anses för en helig pligt, och då Riis för första gången var i Ashanti, bådo infödingarne honom väl akta sig att tala med konunsen derom; ty han kunde ej förblifva konung, om han afskaffade dem. De hafva äfven ett politiskt ändamål: konungen är nämligen ingen slafhandlare; då Freeman talade med honom derom, sade han, att han ej tilläte någon, att utom lanlet sälja sina undersåter, men att stammarne i