massi är! bela året förpestadt genom. deras förs ruttnelse. Den mycket ringa grad af hyfsning, som nationen uppnått, förbinder några drag, hvilka äro lånade af Muhamedanerne, med de bruk, som äro negrerna egna. Jag bifogar här beskritningen på en hoffest, som konungen gaf missior nären Freeman den 3 Januari, 4844, och som utan tvifvel är det präktigaste prof af Ashantis ceremonier, man kan anföra: Klockan 4 kommo bud till vårt hus, för att kalla oss till konungen; vi infördes på en stor, instängd gård och furmo konungen i ett högre liggande rum, hvilket var öppet utåt gården, sittande under en praktfull solskärm af siden, omgifven af några af sina hustrur, sina systrar och sina tvenne företrädares döttrar. Zn sida a! gården var besatt af hans öfriga, hustrur och deras tjenarinnor. Midt emot honom. sutto musikanter, äfven i ett öppet rum, och framför dem, på gården, konungens förste eunuck och ett antal små gossar af hans följe. De begge prinsarne, min följeslagare, Brooking, och jag satte oss på gården, till höger om Oss stodo 20 gossar med svärd, med gyldene handtag och betäckta med guldprydnader. Många medlemmar. af den kungliga familjen buro rika sidenkläder och voro betäckta med gyldene prydnader, konungen bar ett vackert tyg af inhemskt arbete, en mössa afleopardskinn prydd med guld, gyldene balsoch fotband sam sandaler, hvilka voro tungt belastade med gulc och silfver. De fullvuxna prinsarne, utom Ansat och Quantamissu, voro uteslutna, äfvensom, Me undantag af oss, öfverhufvud alla män, emedar de ej få se konungens hustrur; om dessa gå pi gatan, så måste alla män fly in i husen elle! vända sina ansigten mot en vägg, tills de gåt!