— Det är nu bra länge allmänheten inom den offentliga diskussionen tyckt sig sakna en notabilitet, hvars uppträdande alltid åstadkommer en viss rörelse i lägret, nemligen Hr Johansson, och det har derföre hos oss väckt ett visst återseendets välbehag, då vi icke allenast trott oss igenkänna hans figur i en påbörjad artikel i de två sista numrorna af Minerva, utan äfven funnit och kunne hafva nöjet underrätta läsaren, att han är sig alldeles lik, eller också om det skulle vara någon annan, alt denne är oförlikneligt lik honom. Ifrågavarande artikel, om hvilken man vis-serligen ännu icke kan veta huru snart den kommer alt sluta, eller hvilken af den politiska och sociala verldens angelägenheter, den under fortsättningen kan komma att omfatta, härleder sig ifrån den i Aftonbladet för några dagar sedan ryktesvis meddelade berättelsen, att det på högre ort åter skall varit tal om en riksdags sammankallande för ett möjligt fall i afseende på bankens ställning och fullmäktiges åtgärder med anledning deraf. Artikelförfattaren uppgör nu häraf en stor och vidlyftig förutfattad plan hos Aftonbladet. Det är, menar han, de öfverskuldsatte, de kredithupgrige affirsmännen, som med all gevalt vilja hafva riksdag, det är för att-känna sig före i detta afseende, som Aftonbladet ett par gånger kommit fram med riksdagsryktena, hvarvid tillika fogas den anmärkningen, att Aftonbladet äfven för ezen de! önskar en riksdag, emedan det då, så att säga, redigerar sig sjelf. För att befrämja detta mål, har Allehanda blifvit likasom framskickadt, till att bearbeta frågorna om silfverköpen, utan. alt så noga veta, hvilkens ärender det går, o. s. v. Denna vackra kombination är, såsom läsaren torde finna, så hvalfiskmässig till sin natur, att vi ej kunna uppehålla oss med något argumenterande emot densamma. Det är blott två uppgifter deri, på hvilka vi anse oss böra fästa uppmärksamheten. Minerva-artikeln insinuerar, att Aftonbladet skulle vilja arbeta i de öfverskuldsattes och kredithungriges intresse. Huru pass noga förf. tagit reda på sakerna i detta afseende, kan bäst skönjas om man behagar erinra sig, att Aftonbladet yrkat på nödvändigheten af kraftfullare exekutions-lagar, att det föreslagit en inskränkning i diskonternas långa betalningsterminer, från 21, till ett eller högst 4 !, år, och att Aftonbladets förläggare vid sista riksdagen väckt motion -om förändring i preskriptionstiden, från 40 till 4 år, för alla sådana fordringar; som grunda sig icke på förskrifning, utan på bok och räkning, såvida de ej blifvit accepterade af gäldenären och derigenom iklädt sig naturen af förskrifna fordringar; med ett ord, att Aftonbladet alltid ifrat för ett sådant kreditskick, som skulle bidraga att minska de nuvarande långa utborgningstiderna, samt vanan att lefva-på den ovissa framtidens bekostnad. Hvad åter angår den förmodan, att Aftonbladet för egen del och i ekonomiskt afseende skulle hafva fördel af en riksdag, så förhåller det sig härmed så; att först och främst erfordrar en riksdag alltid ökade redaktionsutgifter i och för riksdagsunderrättelsers insamlande, emedan de öfriga ämnena ändock icke få lemnas ur sigte, samt en ökad materiel kostnad för flera supplementer; och för det andra har erfarenheten af de två riksdagar, som ägt rum sedan Aftonbladet uppstod, bestämdt hvardera gången visat