Aftonbladet – 12 maj 1843, sida 2

behöfver till köket, och detta sådant, som hon vill hafva det. Men han (trädgårdsmästaren) bar likväl ett temligen gent sätt att blidka henne, ty hon sätter stort värde på blomster,, och när pmästern, det nötet, gjort slut på sellerienv eller mejramen,, så bär han bara upp en blommande geranium, levkoja eller lack-viol, och då tar frua eller mamsell, så mycket dess mera af timjanen i korfkakan och palsternacker, i soppan, men säger bara tack vackert till mästern för blommorna. Men sätter mästern upp i hennes solfönster blommande krukor utan föregången försummelse, då får han en sup ckummel-bränvin och tilltugg, med bifogadt: Tackar så mycket! Mästern just hedrar sig i sitt åränscherin — 1 verklig fiendskap med någon har hon aldrig varit, utom med den Stockholmska guvernanten, som var ett knappt år i huset, Denna, en anspråksfull, mångkunnig, till det yttre nästan förbildad, men till de: inre deremot rå och obildad person, trodde sig hafva rätt att förakta diamanten, fast dess yta ej var slipad i mångfaldiga facetter, och den äkta perlan, för att den låg ännr obruten i sitt skal och icke hängde uppträdd pi en tråd och dinglade. Hvar annan, tredje söndag åker vår gamla hedersgumma till kyrkan, såvida likväl inga främmande, eler inga så kinkiga rätter, att kokerskan ej kan betros derom, äro för handen, eller vädret alltför fult; och när dessa kyrkofärder ske, åker hon i bred-chäs med fotsack om sommaren, och målad och stoppad skrinda med fäll om vintern Någon gång spisar hon då middag i prostgården men prostinnan funderar alltid litet innan hör bjuder, om det kan vara så alldeles i sin ord ning, att så der sällskapa både med herrskapet och hushållerskan, ehuru det sednare sker å vu doiseau, och det förra å vue de grenouille, elle så der bortåt. Vår gamla fru eller mamselb gillar ej alltid prostinnans, och ännu mindre länsmansfruns anordningar och anstalter, och finne mycket borgerligt och mäskint hos dem, fas hon låtsar ej bemärka det. Talar vår gamla hushållerska om sitt herrskap så sker det med en tillgifvenhet och vördnad som man icke råder någon att komma för när