Då målet, jemlikt Slottsrättens beslut den 22 sistl. I December, nu åter företogs, inställde sig parternes an-tagne rättegångsombud, auditören LOrange och kan-Islisten Andreas Möller, äfvensom till vittne äberopade kanslisten Wallenstrand, hvilken aflade ed och vittnade: att då han ifrågavarande afton den 43 sistl. Oktober, kl. emellan 44 och 42, gått öfver Riddarhustorget och å Myntgatan, utanför den så kallade gamla Malmens källare, hört buller-och oväsende af I der församlade personer, hade Wallenstrand begifvit I sig dit, för att göra sig underrättad om hvad som var lå färde, dervid: han vid förbigåendet af Rådhuset varI seblifvit, att en korporal med två man af stadens miI litär-corps utgått från corps de gardet derstädes och begifvit sig till stället. Ankommen dit hade Walien;Istrand förmärkt, att flere välklädde manspersoner, under begåran att slippa in, med häftighet bultat på porten till nämnde hus, hvarmed de fortfarit till dess len tjensteflicka från ett fönster i våningen 4 trappa lupp till de :bultande nedkastat en nyckel, dermed de I uppläst porten, hvarefter de inträngt i !örstugan, dit Wallenstrand äfvensom -ofvannämnae patrullen med-I följt. På derefter upprepade frågor, hvar den offieerare vore, som, enligt hvad vittnet nu hörde omtalas, , skulle hafva blifvit efter ett föregående uppträde derstädes qvarhållen, hade spisgvartersidkerskan mamsell Lindberg, som jemte flere af hennes tjenstepigor nedI kommit i förstugan, svarat, att han,redan aflägsnat sig; men sedan en af pigorna till någon af de efterI frågande hviskande omtalat, att han skulle befinna sig i rummet längst fram till venster i förstugan, hade M bultningarne fortsatts å denna dörr, under up repade rop af de bultande, att utfå sin kamrat, dervid de, T bland annat, sinsemellan yttrat, att de skulle ha ut bonom från packet. Då något afseende likväl icke fästats å deras allt häftigare upprepade uppmaningar till de innevarande, att öppna dörren, och fråga derIföre uppstått att öppa densamma med våld, hade en af de närvarande efterfrågat en yxa, och, enär han ej påträffat någon sådan i bottenvåningen, från köket en trappa upp förskaffat -sig en sådan, dermed han börjat hugga i dörrspegeln, till dess dörren slutligen inifrån upplåtits, då en mängd af de i förstugan innevarande, tillika med patrullmanskapet, inträngt i rummet, dit vittnet likväl icke medföljt och således icke förmärkt hyad derstädes sig tilldragit; men seI dan större delen af dem, som i rummet ingått, åter aflägsnat sig, hade vittnet begifvit sig ditin, och der då, bland andra personer, sett bagaren Grundström, som vittnet förut kände, och en annan person, den vittnet sedermera igenkänt i boettmakaren Jacobsson, gå af och an på golfvet, ilagande öfver dem tillfogadt våld, dervid vittnet äfven sett Jacobsson blöda ur ett djupt sår vid munnen; och hade vittnet jemväl varseblifvit, att på en stol i ett hörn af rummet suttit en person, som konduktören Kemner hållit i kragen, men sedan en militärperson, den viltnet sedan igenkänt i löjtnanten Tegner, straxt derpå återkommit i rummet, hade förstnämnde person med honom aflägsnat sig utan försök af de innevarande att qvarhålla dem. Frösslund hade likväl skyndat ut efter dem och sedan de utkommit på på gatan, churu förgäfves uppmanat det der qvardröjande patrullmanskapet att fasttaga de bortgående; tilläggande Wallenstrand, på derom framställ e frågor, att han under uppträdet hvarken förmärkt slag eller oqvädinsord å någondera sidan utdelas, likasom han icke eller hört patrullen förolämpas ; dock hade någon af de i förstugan innevarande, under bultningarne på dörren derstädes, tilll patrullkarlarne yttrat, att de ej hade något der att göra och att de kunde aflägsna sig. Auditören LOrange anmälde härefter, att hans hufvudmän, till följe af Slottsrättens dem lemnade tillstånd att få pigah Hammarström, som vistas å egendomen Öhne nära Östersund i Jemtland, såsom vittne : i målet, hörd vid närmaste domstol der i orten, hosl. domare-embetet i Sunne härad, der Öhne är beläget, l: i berörde ändamål begärt och erhållit stämning å Ham marström till lagtima vårtinget. med tingslaget, som likväl icke infaller förrän den 20 i denna månad; hvadan LOrange anhöll att målet måtte uppskjutas ( till dess, efter det vittnesförhöret blifvit hållet, protokollet deröfver hunne till Slottsrätten insändas. Kanslisten Möller ansåg, att det ålegat källarmästaren Frösslund och hans medparter, att antingen vid annan domstol i orten, eler å urtima ting, sem de ägt och bordt begära, låta afbhöra vittnet, enär lagtima tinget i Sunne tingslag ej inträffade förr än långt efter den tid, då vittnesförhöret, enligt Slottsrättens beslut, bordt vara hållet och protokollet deröfver till Slottsrätten ingifvet, samt att bemälde parter, då de sådant försummat, borde förklaras förlustige rättigheten att af Hammarströms vittnesmål sig begagna. Slottsrätten, som ansåg källarmästaren Frösslund och hans medparter, hvilka inom behörig tid ä vederbörlig ort anmält sig för erhållande af det äskade vittnesförböret, hafva fullgjort hvad dem i berörde hänseende ålegat, hvadan Möllers ofvanberörde påstående ogillades, uppsköt målet till Onsdagen d. 42 April, kl. 42 på dagen, då förstnämnde parter, vid förut stadgadt äfventyr, borde protokollet öfver vittnesförhöret ingifva eller styrka, att laga hinder deremot mött, och då parterne borde återkomma. Den 49:de April. Vid målets företagande inställde sig källarmästaren Frösslund jemte sitt och sina medparters rättegångsbiträde och ombud, auditören LOrange, äfvensom vederparternas fullmäktige, Kanslisten Andreas Möller. Sedan protokollet för sista rättegångsdagen blifvit justeradt och godkändt, inlemnade LOrange protokollet öfver det vid Sunne Häradsrätt hållne yvittnesförhör med pigan Hammarström, som på den aflagda eden tagit riktigheten af sin i Poliskammaren afgilna och i. Slottsrättens protokoll för den 22 sistlidne December intagne berättelse, derutöfver H?mmarström tillagt, att hon kl. mellan 41 och 12 på aftonen den 43 sistlidne Oktober ifrån Frösskinds kök hvartill dörren varit tillsluten, hört flesa personer komma springande utför trappan fråd mamsell LindDergs restauration ned i förstugaD, fram till porten, der de börjat slå på nägra TiPgklockor samt ropa på Frösslunds kypare att komraa ut och öppna dö på i anledning hvaraf källa ar; . ppna dörren, I anle g hvaraf källavjärlingen Sohlberg kommit ut i förstugaa och höfligt tillsagt nämnde personer att vända om till memsell Lindberg för att blifva utnt dereftov. Sohlberg åter ingått och tillstängt Nn eitor sig. Herrarne i förstugan hade då bör-)S Oppte, derpi vittnet fått höra Frösslund tilltala dem; )n Hen ved han sagt hörde icke vittnet. Deremot haden OMREl hört några af dem, som Frösslund tilltalat, yttra: Q -— — -— — — hn — AV me -— OS mD DM SA AR -— mVV ja ÖV LA JAR