Aftonbladet – 11 maj 1843, sida 2

Nilsson, att härifrån förpassas till länshäktet, för att å ofvan utsatte dag, inför rätten inställas, då det, vi förut stadgad påföljd, åligger frie svaranderne, posses sionaten Lagström, häradshöfdingen Bergqvist och bon den Jon Johannesson, att tillstädeskomma. Efter erkännande af detta beslut uppläste notarie Meurling följande anförande: Min lott, om jag ej får säga min lön, har blifvi mig tilldelad. och min skärf, mitt väl blifvit åt fäder neslandet offrad. Jag skall veta att bära min förlus att utkämpa denna strid; och jag medför till fängelse ett kanske bättre medvetande om att redligt hafv tjenat staten, än kanske mången, som öfver mig nec kallar och förkunnar fördömelsen. Aktors och dom stolens blinda rättvisa har njutit sitt offer, deras beg på makt, anseende och oväld har blifvit tillfredsställdc Häröfver är således tankan blott en. Ett nit, säl sport och, mitt hjerta säger mig det, säkerligen ick så motsedt, och efterlängtadt, som synes anat, ha gifvit sig luft. Måtte, för fäderneslandets skull, di på mig statuerade exemplet ej afskräcka, ej bära e sorglig frukt! Om det får lof att vara något. när sanning, att efter polisförhöret i Stockholm, mina karttransaktionc voro lika mycket komprometterande, då, som nu (at berr aktor genast fick del af dem, och flere än, sor äro framdragne, är säkert), så har aktor svårliger fruktar jag, Tförtelat det mål, han nu sökt och ick räckt den palm, han eftersträfvade; ty aktor kan q neka, att det just var han, som vid polisförhöret mot satte sig mina bemödanden, att bevisa en större åt komst af kartor; och aktor kan lika litet bestrida, a! hans förklaring, det Björkmans inskränkta erkännand tillfyllest nog bevist min åtkomst af kartor från an dra håll, för att sådant här skulle ifrågasättas — sor dock skett nu af honom sjelf — hans oförmodade otillkännagifna afresa från Stockholm och hans d till välborne presidenten och kommendören Wester strand gjorda förklaring, det jag ej mera behöfde ti Wexiö nerresa, cnär mot mig ingenting menligt vi polisförhören, med bvad i öfrigt kändt vore, förekom och jag, för ransakningens fortgång, ej i npplysnings väg vore mera behöflig — dagen förrän jag då skull resa, erhöll jag desse underrättelser; någon inre anin sade mig visserligen, att jag dock borde resa, jag be drager mig ej, då påståendet, att jag denna frul tande aning ej mindre sagesmannen, Hr presidentel m. m., Westerstrand, än Hr lagmannen Berg, delga men min brydsamma ekonomi fordrade mitt qvarbli vande i Stockholm. Jag infann mig ej här hos rä ten — och följden, värre än den jag anat, utebl icke — fast jag må ej längre för Hr domarens oc Hr aktors aftongöromål sätta hinder och bör såled sluta. Mot beslutet anbåller jag få anföra missnöje. Mir skrifter af denna dag, hvilka jag ej medbunnit re skrifva, mindre kopiera, anhåller jag med första få afskrift utlösa. Wexiö den 43 Mars 4843. A. 1 L:son Meurling. Urtima ting aflystes klockan half till 7 på aftone Ar och dag som ofvan. På Urtima tingsrättens vägnar. Joh. Fr. Ekenma 09. (Forts. e. a. 8.)