Aftonbladet – 11 maj 1843, sida 1

DEN GAMLA HUSHÅLLERSKAN. Be (EN SKIzZ.) Den gamla hushållerskan, denna lifstidslånga trogna och tillgifna tjenarinnan, som vet allt mins allt, kan och förstår allt, är med om all och rådfrågas om allt, hjelper alla, tröttnar vic ingen och vid intet, lefver, dör, sörjer och glädes med familjen den hon tjenar, känner dennas harm och dennas stolthet, skryter af dess företräder och förtiger dess svagare sidor lika så väl, om ej bättre, lugnare, försigtigare än den sjelf; denn: gamla, artiga, på en gång ödmjuka och vördnads: bjudande, undergifna och ärade, älskade och litel fruktade, fryntliga, renliga, klokt språksamma eller försigtigt tystlåtna qvinna tillhör en race, numera nästan utgången i vårt gamla, men nyreparerade fädernesland. Dessa gamla hushållerskor tillhörde de gamla utgångna familjerna, de gamla stamgodsen, de stora aristokratiska förmögenheterne. De häfva lefvat och frodats med dessa de stå och falla med dessa, och lika litet söm det finnes qvar af dessa multnade storheter, lik: sällan träffar man äfven På. dessa gamla type för tillgifna och trogna tjenarinnor.. Dock kar man ännu leta upp dem här och der, och ärq de hvarandra olika i något, så likna de dock hyarandra i så mycket. Ettdera är det en gammal fru, som alltid suckar djupt, när hon hörtalas om ett ungt, äkta par, som kommit På obestånd derigenom, att mannen supit upp allt det lilla de egde, eller som torkar bort en tår, då man nämner en man, som rest ifrån hustrun, och lemnat henne med skuld och två tomma händer, eller som gråter ymnigt. när hon hör nämnas en god man, som plötsligt dött ifrån sin unga oförsörjda hustru; eller ock är det en gammal mamsell, som suckar och himlar sig, när man talar om trolösa fästmän, hvilka säga: Det vi talte om i går, är som det aldrig vore sagdt, — eller som torkar sig i ögonen, snyter