Aftonbladet – 11 maj 1843, sida 1

o-ae-—2— -————— 8 8... — — —— —Å— — !8 UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERK NING AF FALSKT. STAMPELPAPPER. : i (Forts. från gårdagsbl.) De af Hotarien Meurling inlemnade skrifter upplä stes, och Iydde som följer: ; Till Kinnevalds lof. häradsrätt! Hvad vid vittnes och kansli-förhören , rörande mina transaktioner on stämpladt papper, förekommit, inskränkande sig till säg ner, eller snaräre angifvelser, om hvad mig och de berät: tande emellan skall passerat, — erkänner jag i afse ende på siffran, men icke så i fråga om åtkomsten hvars uppgilvande jag mig ej kan erinra, helst, så som jag redan tillförene Kaft äran tillkännagifva och nu bevisa, jag, i kommission och liqvider, de sednart åren innehaft stämpladt papper från flere händer. Imedlertid är säkert, att; om min åtkomst å talc bragts, rätta förhållandet icke döljts, hvartill jag så mycket hellre saknat skäl, som, äfven der jag lemnat af herr brukspatron Husbergs kartor, denne fångesmans uppgifvande, lika litet som en alldeles uteblifven förklaring, kunnat framkalla något slags misstanka. 3 s Serskild Vigt har, i bevisningsväg, sökts beredas åt det herr stadskassören Lundell lemnade parti. — Så framt micnet ej sviker mig, var, om någon, den minsta delen deraf af de från tit. Husberg bekomne; men imedlertid är jag urståndsatt nu mera deröfver lemna en bestämd förklaring, sedan desse kartor cirkulerat uti flere händer och derjemte varit inmängde uti ett allmänt försäljningsl ger, der det är naturligt, att, när ett till siffran bestämdt belopp skolat till granskning aflemnas, allt hvad misstänkt förefunnits, om än från andra händer ditkommet, i främsta rummet utvalts. Å Lofl. häradsrätten täcktes, sednaste ransakningstillfället, tillkännagifva sin förundran öfver, ätt allt det stämplade papper, som rätten tillhandakommit, är falskt, derifrån skulle kunna dragas den slutsats, att det mera papper, jag innehaft, varit af samma falska beskäffenhet. Detta sednare är, hoppas jag, icke förhållandet; — men, om-än så beklagligt vore, har sådant varit mig obekant och blir då åtminstone icke mitt fel. Imedlertid utbeder jag mig ödmjukeligen få erinra, att det till lofl. rätten ingångna papper måste vara, om något, falskt, enär det framkommit från de händer, i hvilka jag upplyst större delen af det från tit. Husberg emottagna parti vara lemnadt. Kändt är, att, vid respektive domares och sakförares frånfällen, stämpladt papper boen tillfallit; likaså att ej sällan dylikt papper inköpes i och för beramade tränsaktioner, som sedermera ej afblifva; — och nekas må icke, att å ränterier samt hos underordnade försäljningsmän karte-balanser ej så sällan inträffat. För allt, på dessa sätt i enskild ägo komna, papper har statsverket njutit ersättning; från förbindelsen att kontant inlösa papperet har staten vetat befria sig; — men skyldigheten att låta det gälla i qvittningsväg, d. v. s. att låta det hos sig användas, kan der naturligtvis sig icke afskudda. Nu är statens försäljningsman icke allenast icke tillstadd att åter inlöss en gång sålda kartor, utan han kan derjemte hafva ett, anbudet af äfven betydlig. rabatt öfvervägande intresse uti att röra sig med för den gjorda försäljningen infångne penningar; — och af dessa skäl är det icke allenast en möjlighet, utan fast hellre en, af sjelfva. Karte-sigillate-förordningen gjord nödvän