Aftonbladet – 11 maj 1843, sida 1

mott mn om RNE Tr sig och fräser, då man nämner en ung karl, som rest på sjön och blifvit borta; eller som både suckar, torkar ögonen, snyter sig, fräser och dertill fnyser, rynkar näsan och ruskar på hufvudet, när talet faller på unga herrar, som hyppja för de fattiga flickorna, och gifta sig med de rika. I hvilket af alla dessa fall, som ägt rum, har dock den gamla hushållerskan alltid kommit som helt ung i huset och familjens tjenst, ofta nog som en underordnad tjenarinna, och icke sällan emedan hennes föräldrar eller andra anhöriga stått i förbindelse till familjen, eller så tvärtom. I de yngre åren deltog hon mera på långt håll i alla familjens förehafvanden, nöjen och förtret, glädje och sorg; nu, vid tilltagande ålder, gör hon det mera egentligen och påtagligt. I ungdomen fick hon ofta bannor af dem, som voro öfver henne, och grät stundom för egen räkning, men nu bannar hon sjelf alla, som äro under henne, gör små sura miner och gifver små tigande snäsor till dem, som äro öfver henne, samt gråter aldrig för annat än familjens sorger. I ungdomen skrattade hon någon gång i mjugg åt pherrskapet, nu skrattar hon uppenbart ibland åt det dumma tjenstefolket eller åt detsamma, som herrskapet skrattar. I sin ungdom kunde hon någon gång småle åt ett skämtsamt spe-ord af betjenterne och vexla några glada, vänliga ord med dem, nu — ser hon dem öfver axeln, vore de än tre alnar långa och hon endast några tum öfver två. -I fordna dagar fick hon någon gång hennes nåds, gamla eller fula klädningar att slita ut; nu får hon alltid nya, vackra tyger till klädning, men hennes nåds aflagda mössor och kragar, deremot, uppstulfvade af fröknarna. I sin ungdom bodde; hon hvar som helst, än här än der, huru det bäst passade och hvar hon bäst behöfdes, mest var ur vägen och minst besvärade; nu har hon sitt eget vackra rum, som icke för någon eller af någon tages ifrån henne, ej en gång vid äldsta frökens bröllop, då så många