hit och dit, låta dem omkläda sig då och då — alldeles som små flickor göra med sina änn mindre älsklingar. Soldaten i ledet är dessutom den fullkomligaste bild af blind lydnad, som mar kan tänka sig. Ej under derföre om ett furste öga gerna hvilar derpå. Hvad exercisen på Nötebo kyrkogård beträf far, så ville den ej riktigt gå, al det lilla sk let, att knektarnes fingrar blifvit temligen styfv: af den skarpa kölden. Alla löjtnantens eder, så passande för dagen och platsen, ville ej hbjelpa Dock fordrar rättvisan att erkänna, det ban min dre svor derföre att han var ond, utan mest föl att det skulle så vara, ty eder höra till exercisen, som korpar till åteln. Exercisen är ett verk som bäst välsignas under djefvulens åkallan, Dett: påminner mig om en anekdot. En gammal, from nu afliden öfverste P. vid B. regemente, hörde er gång en skicklig rekryt-officer svära grufligt framför silt led. Han förmanade bonom då att aflägg: denna syndiga vana. Några dagar derefter kom öfversten till samma officer, och då exerciser gick illa, frågade han orsaken. Det kommer sig deraf, alt öfversten förbjudit mig att sväran, sva rade officern. v,Ack; svär då i Jesu namn! sade gubben, suckade och gick sina färde. Men på kyrkogården ville, som sagdt är, kraftuttrycken icke bjelpa. En mängd bondfolk a båda könen hade samlat sig, för att se på de ståtlige soldatera,, och mången rödbrusig jänts stod med tårar i ögonen, beklagande sin fästman, som sträckte sig så grann i ledet, men slet si ondt, för samma grannlåts skull. , Herre Gud! Hvad den lyttnanten åbäkar sejl sade en stor långhårig bonde till sin granne Elan X annars en så rar herre, men nu har fällc en farit i honom. Åh, det ska väl höra till tjensta, kan jar tron, anmärkte den andre, riktigt nog. När ja var vid landtvärnet i verlden hörde jag aldri; annat än ovett och skåkaner. Vet du Greta-Lisan, sade en ung, vacker blåögd soldathustru till en annan, vet du, at när jag ser Min karl stå här som ett spökta kel för hela församligen, så skäms jag riktigt fö honom; ja gu gör jag det. i