samlingsplatsen, helst som förbör, enligt order, skall hållas hvarje Söndag, tre å fyra månader izenom, och detta under soldatens hela tjenstetid, om han än, redan första året, kan sin läxa som a Isynnerhet i glest bebodda landskap, och dana har vårt kära fädernesland ett särdeles öfverflöd, kan ofta en afdelning (två korporalskaper) vara spridd på flera qvadratmil, hvadar minga nyttiga armar, som bättre kunde användas, för denna läsläxning skull, sättas i overksamhet flera dagar, hvarje vecka. Förfallaren anser derföre gamla Lejons resonnemang häröfver, i början af detta Jilla utkast, ganska klokt och motiveradt. De täta resorna från och til S förhör blifva äfven i längden ganska dyra för en fattig subaltern med 4735 Rdr årlig lön. Men armeåens lott är: att lida och tiga, och ingen i dessa fredliga tider beklagar den, hur beklagansvärd den också är, i anseende till otillräckliga löner, ideligt nybetsmakeri och allt det onödiga besvär, som den är underkastad. Efter gudsijentens slut uppställdes truppen på kyrkovallen för att af löjtnanten öfvas i dessa utomordentligt nyttiga handgrepp, som utgöra krigsståndets A och O, och äro våra stora, moderna generalers högsta stoltbet och förtjusning. På axel gevär! På hanan gevär! Skyldra gevärl Till anfall gevärl, — ack, hvilken himmelsk musik i dessa korta befallningar, när de skarpt och kraftigt utskrikas! Jag har sett exercisvurmar, bland dem ganska höga herrar, som fällt de ljufvaste glädjetårar underåskådandet af en enig och vacker gevärs-exercis, då de, deremot, med förakt skulle vändt ryggen åt ett konstens mästerverk i marmorn eller på duken. Gevärens klang, framtröskad af de stackars knektarnes hårda mnäfvar, är för dem detsamma, som serafsharporna för de saliga. Cbacunason gout, heter det, men nog får man medgifva, att blend all vurm, exercisvurmen är den lumpnaste, så kunglig den också må vara. Men jordens väldiga, skola ju äfven fördrifva tiden med någonting, och då omsorgen för folkens väl naturligtvis ej kan upptaga stor del af den långa sommardagen, är det ett litet rått artigt nöje, att kunna ställa upp tjugueller trettiotusen dockor, föratt låta dem flytta sig