— Det lagerfrö, Svenska Minerva företog sig att nedlägga på aflidne generalmajoren Sixten Sparres graf, i det bon om honom yppade den bedriften, alt han skulle försökt på riddersmannavis införa disciplin inom Allehandas redaktion, synes verkligen komma att gro. Fråga är blott, om ieke det välmenta utsädet kommer att undergå någon sådan ledsam förvandling, som Minervas beryktade rågsådd, hvaraf, miserabile dictu, bara hafra uppväxte. Dagligt Allebantda för i dag tillkännagifver nämligen sin afsigt att publicera den, i vårt måndagsblad omnämnda, öfver försöket uppsatta skriftliga berättelsen, så vida icke den person, som bevittnat berättelsen, kan mot denna atgärd anföra något giltigt skäl. Anledning till detta steg har Allehanda tagit sig af en, till dess hufvudredaktör adresserad skrifvelse, hvilken i dag blifvit meddelad och eger följande lydelse: Det af D. A. åberopade vittnet till ett möte, 18538, emellan Tit. och framlidne generalen friherre Sixten Sparre, tror sig med fog kunna begära, att Tit., sanningen likmätitgt, i sin tidning intygar, att friherre Sparre, vid ifrågavarande tillfälle, icke (som Aftonbladet insinuerar) betedde sig med hetta och öfverlning, utan tvertom med lugn och värdighet, och att han fcke utgaf någon utmaning. Stockbolm den ) Maj 1843.n Vi böra vid brefskrifvarens citat anmärka, att Aftonbladet alls icke insinuerat, att friherre Sparre vid det ifrågavarande tillfället betedde sig med hetta och öfverilning; vi antogo blott, att det örsök, för hvilket Minerva debiterat friherre Sparre, tillkommit af ,häftighet och öfverilning, och det torde väl, när dokumentet kommer fram, visa sig, hur väl betänkt den var.