som klädde henne ogement väl — det är väl inte så farligt heller! Löjtnanten bet sig i läppen och vände sig till truppen: Gossar! ni ha varit ena satans bulvaner i dag, riktiga korfvar, det skall jag säja er, och fan ska ta er en annan gång. Men Gud vare hos er Dul Gå in till Lars Perssons, så skå ni få en sup, alt värma er med. Höger och ven: ster om! Marschl Soldaterne hurrade af andans krafter, ty löftet om -den gamla supen verkar alltid underbart på deras enthusiasm. : Vår lyttnant ä en satans rar pojke, — sade gamle Kämpe till sin vän Lejon — jag hör honom mycket heldre än presten, för han slutar alltid med reson,. Skjuter jag -den der vargen i vinter, som håller sig i vår skog, ska han ha skinnet, det ä säkert.p i Och fångar jag en mård, ska han ha den till kappkragev — sade Lejon. Du hade grufveligt mycke att tala vid lyttnanten — sade Cesar till sin vackra hustru, som det tycktes litet vresigt. j ; Tycker du?, — skrattade hon. Jaha, det tycker jag — nog är lyttnanten en bra karl, Men .. men .. s Men du är en dum karl — sade hustrun — Begriper du inte att jag bad, att ni skulle slippa hela paraten,. Men var nu inte förarglig, utan följ mig till Anna mor, här i byn, så ska du få lite matsäck, som jag har med mej. Du är ändå knäfveln till rar gummal, — ropade den store Cesar. Kan fånkalp — skämtade den unga hustrun, fattade Cesars hand och hoppade bort. SLUT. —— RR — ÖLYCKLIGA FÖLJDER AF OFÖRSIGTIGHET. Två inbyggare i: Crottendorf sammanträffade nyligen på vägen från Scheibenberg till hemmet. Den ene bar några tunga påsar, af hvilka den andre erbjöd sig att bära den andra, utan att veta hvad som fanns deri. Ankomna till byn, inträdde de först i on smedja, der smeden just började att smida ett jern. En gnista flög till den påse, som den ene hade under armen, och åtta skålpund krut antändes. Fönster och dörrar sönderslegos, sju menniskor blefvo illa skadade, och de begge, som buro krutet, dogo ej långt dörefter,