lyste, på derom skedd fråga att han till auditöremrr Engdahl lemnat de af Peter Frostensson emottagne kartor, oeh har sedermera, efter det denna ransakning börjat, af Engdahl bekommit deras stämpelvärde. Den rabatt af 5 procent, som Engdahl förbehållit sig, och hvilken Peter Frostensson, på derom gjord framställning, såg sig nödsakad medgifva, ville, vid liqviden, Engdahl ej tillgodonjuta. Kronofogden Crona erkände, att han vidtalat vitt net, att inlösa två af kartorne, dervid Crona icke haft annat intresse, än att befria Posse från det obehag, hvilket tilläfventyrs hans uraktlåtenhet eller oförmåga, att inlösa kartorne, skulle hafva tillskyndat honom. 35:o Ljungstedt var äfven närvarande vid spelet i Werpeshult; men som vittnet stundom utgick ur rummet, för tillsyn af sin häst, så iakttog vittnet ej, hvilken af de spelande, som först vedervågade de i omlopp varande kartorne. 6:0 Ringius hade ingen annan upplysning i saken att meddela, än att han, för omkring 8 år sedan, erhållit af Jonas Andersson i Sunnansjö, för Husbergs räkning, kartor för 8 eller 9 Rdr Bko, dertill följande anledning egt rum: För 40 är sedan blef vittnet nödsakadt att inlösa en för Husbergs svärfader utgifyen borgensförbindelse till länets hushällningssällskapskassa. Husberg förband sig att hålla vittnet skadeslös för så väl kapitalet som räntan, och den sednare liqviderade han jemväl under ett par år; men då sedermera räntan blifvit ogulden och vittnet bändelsevis kommit att klaga deröfver för Jonas Andersson, så tillkännagaf denne, att saken kunde hjelpas, .om vittnet ville för sin räntefordran cmottaga kartor, hvilka Jonas Andersson skulle lemna af ett parti, som Husberg emottagit af kronofogden Christiersson och anförtrodt Jonas Andersson till försäljning. Efter dennes anvisning erbjöd vittnet kartorne till herr kyrkoherden, doktor Wieslander i Wäckelsång, som cmottog för 8 eller 9 Rdr Bko, hvilka vittnet af Jonas Andersson erhöll. Huruvida Jonas Andersson på cget bevåg verkställt liqviden eller dertill erhållit Husbergs tillstånd, kände vittnet ej. 7:0 Johanves Svensson förklarade, på gifven anledning, att han ej, till Konga bäradsrätt, för häradsskrifvaren Lundblads räkning, inlemnat det köpebref, hvarom blifvit förmäldt i protokollet för den 49 nästlidne Janua:i. Häradsskrifvaren Lundblad var äfven nu tillstädes och yttrade, på derom skedd framställning, att han velat erinra sig, det köpebrefvet blifvit inlemnadt af Johannes Svensson, men då hans misstag derutinnan nu blifvit upplyst, så höll han före, att han sjelf ingifvit köpebrefvet, hvilket, i hvad fall som heldst, åtföljdes af kontante penningar till kartan. 8:0o Gedda: i enlighet med en så lydande vitnesberättelse: Då jag år 1844, i Juni månad, hos Hr lagmannen A. Elfving emottog min nu innehafvande plats, eller karteförsäljningen, och den dermed förenade uppbörden, fanns kartor i behåll till ett belopp af ungefär 800 Rdr Bkto. Hela detta belopp kartor hade jag bordt emottaga, men erhöll likväl icke alla genast; ty min företrädare, notarien Wåhlin. som, efter sin slutredogörelse, råkat i penningeförlägenhet, anhöll, att af nyssnämnde kartor få låna för 2 eller 300 Rdr (hvilketdera af dessa belopp påminner jag mig ej). Denna Wåhlins begäran vägrade jag i början, men lät mig slutligen dertill beqväma, sedan Tit. Husberg, för Wåhlins räkning, gätt i ansvar, att kartorne säkert skulle återbetalas innan den 4 påföljde Augusti. I slutet af Juni månad samma år erhöll jag besök af Tit. Husberg som då yttrade, att han af handlanden P. Ahlstrand i Wexiö egde en fordran på 4,000 Rdr Bko, att Ahlstrand lofyat godtgöra denna sin skuld med kartor, och att Husberg således med sådan vara ville godtgöra ej allenast sin, för Wåhlin ingångna förbindelse, utan äfvemr det lån, Husberg af mig sjelf erhållit, cirka 400 Rdr Bko. På förfallodagen, den 4 Augusti 1844, infann sig Husberg å nyo hos mig och lemnade då kartor, likväl ej flera, än för Wåhlinska skulden, under löfte, att snart betala sin egen skuld. Detta sitt åtagande höll dock ej Husberg; ty redan i medlet af Oktober månad samma år begaf han sig till Stockholm och jag träffade honom ej förr än i Maj månad 1842. Vårt sammanträffande skedde denna gång händelsevis på Ingelstad och tit. Husberg yttrade då, att han ville om några dagar besöka mig på Kampen för att uppgöra sin skuld. Härmed höll han ock ord och kom straxt derefter till Kampen. Vid detta tillfälle var han försedd med återstoden af kartor, som han uppgaf sig hafva erhållit af Ahlstrand. Beloppet af denna återstod utgjorde omkring 600 Rdr Bko. Husberg anhöll då, att jag kunde till försäljning emottaga de kartor, som, sedan hans skuld till mig blifvit godtgjord, öfverblefvo, emedan han sjelf hade svårighet att dem afyttra och dessutom var i behof att penningar. Detta uppdrag ätog jag mig, med vilkor likväl, att, i likhet med från ränteriet reqvirerade kartor, få mig tillgodoräkna fem proc. af försäljningssumman; — ett vilkor, som Husberg medgaf. De på detta sätt erhållna kartor betalte jag tit. Husberg, en del den 3 och återstoden den 7 Juni sistlidet år. Jemförelse emellan berörde kartor och dem jag från ränteriet reqvirerat, gjordes icke af mig, emedan jag ej egde ringaste anledning till misstankar, att dessa kartor möjligen voro falska; en omständighet, den jag icke eller nu kan intyga. Wexiö den 44 Mars 1843. C. (. Gedda.n Husberg, häröfver hörd, erkände att han åtagit sig betalningsskyldighet för notarien Wåiåhlins skuld till vittnet, äfvensom att tilläfventyrs Husberg vid något tillfälle yttrat, att han af handlanden Ahlstrand ämnade emottaga kartor för ett fordringsbelopp, hvilket handlanden Modig anmodat Husberg, att för ett annat handelshus inkassera; men som detta uppdrag icke sedermera blef af Modig ifrågasatt, så har Husberg ej af Ahlstrand erhållit omnämnda kartorne. Vittnets berättelse härom är fullkomligt ogrundad, ty Husberg har till vittnet med kontanta penningar lia DB 9 ckilfta skald oo — Lon AnAnef