Angående de nu ifrågavarande kartornas falska beskaffenhet kan Konungens Befallningshafvande icke meddela annat utlåtande, än att de tillutseende mycket likna härstädes förut upptedda såsom falska ansedda kartor, hvarföre de komma att tillika med utdrag af detta protokoll öfversändas till herr t.f. ordföranden i Kinnevalds häradsrätt, hvarom besked, genom protokotlsatdrag skall herr domhafvanden i Östbo och Westbo härader meddelas. Ut supra. In fidem C. O: Brorström. Sessionen afbröts kl. 2 på dagen, och skall eftermiddagen kl. 3 fortsättas, derom parter och vittnen underrättaädes. Imedlertid komma de häktade att i slottsarresten förvaras. S. D. Klockan 3 eftermiddagen fortsattes ransakningen, dervid, i t. f. åklagarens närvaro, tillstädeskommo och inställdes de i förmiddagens protokoll antecknade svarander. Tillförordnade åklagaren hade till detta ting åter inkallat f. d. kronolänsmannen P. Wiren och inspektoren Adolf Crona; hvilka emot hvarandra ställdes till förhör, dervid Wiren, på sin aflagde ed, om hvars förbindelse han erinrades, vidblef hvad han förut uppgifvit, men tillade, att han numera ej kunde påminna sig, huruvida han af Crona fätt, jemte kartorna, emottaga något köpebref, som vid Sunnerbo häradsrätt borde lagfaras; han erinrade sig endast af Cronas meddelade instruktion, att kartorna skulle lemnas till häradshöfdingen Eneqvist, hvilket Wirån så förstått, att han borde försälja dem till bemälde häradshöfding. Då detta likväl misslyckades, har Wirån, med en mansperson, som var hemma i Berga socken, i försegladt konvolut återsändt kartorna till Crona och tagit för alldeles säkert att brefvet blifvit till Crona aflemnadt, enär denne cj sedermera påmint om redogörelse för uppdraget. För öfrigt kunde Wirån, som tillkännagaf, att hans minne i sednare tider mycket försvagats, numera ej erinra sig hvad Crona föreburit, i afseende på åtkomsten till kartorna, då dessa först blefvo till Wiren lemnade. Inspektoren Crona fortfor att försäkra, det han från Wiren icke återbekommit kartorna; i afseende på deras åtkomst uppgaf han nu, att då han, sistl. vår, skulle omsätta ett diskontlån, och vände sig till sin broder, kronofogden Crona, för att erhålla penningar, hade denne i stället, och under tillkännagifvande att han för tillfället. ej kunde på annat sätt afbjelpa behofvet, lemnat sin bror ifrågavarande kartor, under förutsättning att han skulle kunna, genom deras föryttrande, erhålla motsvarande bolopp i penningar. Då vidare upplysning härutinnan icke kunde erhållas, fingo Wiren och Crona afträda, den sednare likväl med förständigande att under tinget i staden qvarblifya, för den händelse, att något under ransakningen förekommer, som kan göra hans ytterligare hörande nödvändigt. Tillförordnade åklagaren anhöll, att vittnesförhör måtte varda verkstäldt med inspektoren Anders Gustaf Vallman, tingsskrifvaren O. Ljungdahl, bonden Frosten Bengtsson och hansson, Petter Frostensson i Werpeshult, gästgifvaren Lars Ljungstedt i Lönshult, klockaren E. D. Ringius iv Wäckelsång, hemmansägaren Johannes Svensson i Toa, tingsskrifvaren C. G. Gädda, handlanden Pehr: ANlstrand samt boktryckarne Johan Petter Lönnegren: och Nimrod Schmidt här i staden, hvilka lemnades ojäfvade, med undantag af gästgifvaren Ljungstedt, mot hvilken kronofogden Crona i jäfsafseende anmärkte, att Ljungstedt ej kan anses äga den frejd, att honom borde tillåtas vittna, ty han skall hafva varit vid denna häradsrätt för stöld tilltalad. Nämnden vitsordade Cronas uppgift, men upplyste derjemte att Ljungstedt blifvit för åtalade brottet frikänd, och då således det af Crona anförda jäf ej finnes grundadt i 47 Kap. 7:S RättegångsBalken, fann urtima tingsrätten intet hinder för Ljungstedt att bära vittne i saken. Efter aflagd sannings-ed, blefvo således ofvyanuppräknade personer hörda i följande ordning: 1:0 Wallman berättade i öfverens tämmelse med en så lydande attest: Till Kinnevalds vällofl. häradsrätt! Kallad att höras uti målet, angående utprångling å stämpladt papper, som förmenas vara falskt, ber jag att skriftligen få uppgifva allt, hvad jag har mig bekant i ämnet. Vårtiden förlidet är, tillhandlade sig notaricn Meurling af mig först en och sedermera ännu cn häst, för hvilka han genast lemnar afbetalning med stämpladt papper af något större valörer till belopp af något mera än 250 rdr b:ko, med 8, 9 eller 10 procents rabatt (hvilketdera jag icke kan påminna mig), hvilka chartor jag sedermera mot samma rabatt försålde till handlanden Thamsten i Motala, som är Charteförsäljningsman derstädes, och hvilken derföre till någon liten del lemnar betalning, men erbjöd sig återgifva återstoden då chartorna blifvit sålda. Vid detta tillfälle föreföll icke samtal emellan Meurling och mig om hans åtkomst af stämpladt papper, men i Aug. månad förl. år vid marknaden i Skenninge förmälde sig Meurling innehafva ett större parti stämpladt papper, utgörande en del af hvad han årligen reqvirerade, men som han önskade afyttra, emedan stämplarne voro af mindre valör, än de vanligast för honom användbara af 50 till 400 rdr., hvarföre han bad mig söka afyttra dem hos domaren itorten eller annorstädes, mot en rabatt, som då bestämdes både för de förra och d? nu lefvererade chartorna till 42 procent, hvarjemte jag skulle göra mig betäckt och anstånd med liqviden för de öfriga erbjöds till början af påföljande Januar, då han sjelf vore till redovisning förbunden; detta uppdrag mottog.jag och hela det belopp af chartor jag af Tit. Meurling emottagit uppgår til 4668 rdr b:ko, hvarvid jag till Meurling utställde ett recipisse, att jag af honom till redovisning emottagit för 1,666 rdr 32 sk, b:ko; af dessa sednare chartor bar jag lemnat handlanden Ågren i Skenninge 320 rdr b:ko, till handlanden Thamsten i Motala, sammanräknadt med det parti, som förut är omnämdt, 3524 rdr b:ko, tillberr bäradshöfdingen Tornerhielm 327 rdr b:ko, till länsman Dvyhere för 394.!