banko. Är brukspatronen, som stiger in i-ett sällskap, en gammal, bedagad man, så göra si nästan alla mammorna, som ej veta det förut, på fint eller groft maner underkunniga, om han är gift eller har giftvuxva söner, alla ungherrarne om han har hyggliga döttrar, och hvad de kunna väga på en höft; är han ung, så mysa flickorna åt honom. Hvar och en vill i honom :se en gås attyplocka, en fisk att fjälla, och finnes händelser vis någon spelare ex professo i farvattnet, så kan man . vara säker; att denne minst af alla släpper patronen ur sigte, eller ur sina klor, om ban bara en gång råkat. dit, Och, der äro äfven de blindskär, på hvilka så mången stenrik brukspatron satt. på grund. Men — — skedde det icke, så blef ock ingen omsättning bland the brukspatroners lätta skarap; ty det är ofta vid spelbordet eller medelst terningen, som bruksegendomarne så småningom eller med raska steg vandra från den ena egaren till den andra, då den sednare alltid får ärfva brukspatronstiteln i hela sin fullkomliga rundhet, men den andra ofta nög får nöja sig med att helt simpelt heta patron, det enda han har qvar af sitt brukspatronagel Men — — det är verldens lopp: den enaskall den andra äta opp, och detta gäller mera än når gonsin om dessa välgödda patroner, : som aldrig hafva säkrare bitar, än — — — hvarandra: I sällskap, i fråga om konster, vetenskaper, politik, statshushållning, m. m., är brukspatronens ton stundom rält myndig, men orden äro ofta ganska fåtaliga, och ändå mera underhaltiga i vigten; ty oftast äro dessa ämnen främmande för den rika eller mindre rika patronen, som med sin rikedom kan vinna allt, utom — — vetande och förmåga att bedöma saker och ting, utom hans egentliga sfer och hvardagliga verkningskrets. Hemma i sitt hus är brukspatronen en god och artig värd, om än något skrytsam, något stolt öfver allt sitt, och af fåfänga låter lika många champagnekorkar smälla i taket, som al gästfri