Aftonbladet – 6 maj 1843, sida 2

PROCESSEN I BRUSSEL EMOT CAUMARTIN Vi hafva redan förut nämnt åtskilligt om dei olyckliga tilldragelse i Brässel, i November sist lidet år, då advokaten Caumartin från Paris sångerskan Kafhinka Heinefetters rum dödade e grefve Sirey, likaledes Fransman, hvilken täflad med honom om den nyssnämnda damens gunst Rättegången emot Caumartin utfördes i början a förra månaden i Brässel, och slöts, såsom vi re dan berättat, med den anklagades frikännelse a juryn. Man kan icke läsa förbandlingarne i den na rättegång, utan att intagas ef en sorglig känsl: öfver den immoralitet, under den mest glänsande och vackra yta, den roflystnad och egennytta som visar sig hos en ung qvinna, nyss utträdd ur uppfostringshuset i verlden. Såsom sedemål. ning saknar denna process icke sitt intresse, och vis hafva derföre trott oss böra meddela ett sam. mandrag af förhandlingarna dervid. Rättegången började inför assisdomstolen i Bris sel d. 42 April. En ofantlig menniskomassa fylld rättens sessionsrum; många ledamöter af diplo matiska korpsen, de fleste råderne vid kassationsdomstolen och appellationsrätten, äfvensom en hoj af kamrarnes ledamöter, voro närvarande. Kor före sessionens början infördes en i djup sorg drägt klädd dame, fru de Villeneuve, den dödad Sireys syster; en liten stund derefter inträdde der anklagade, en ung man med ganska milda oc! vackra anletsdrag, alldeles svartklädd, -med hvi halsduk; i förbigående vexlade han handtrycknin sar med flere af sina anförvandter, som infunni sig för alt öfvervara rällegsången. Endast mec största möda lyckades det rättens betjenter och gensdWarmerne; att bereda plats i salen för viunena; efter dessa rusade så mycket folk in, at en lång stund förflöt, innan förhandlingarne kunde börja. Anklagelseakten upplästes, i hvilker Caumartin beskylles, att natten emellan den 49 och 20 Nov. förlidet år hafva tillfogat Sirey ett sår, som medfört döden. Sedan den aflidnes enka förklarat, att hon uppträdde såsom målsägande, började vittnesförhören. Å kärande sidan åberopades 22 vittnen, å svarandens 36. Caumartin tillfrågades först om beskaffenheten af sina förbållanden till Heinefetter, och berättade att han sedan 2 år var bekant med henne; att han åtföljt henne på en resa i Tyskland, och att han slutligen hyrt en-våning för henne i Brässel, sedan hon tagit engagement vid operan der. Att rågon brytning inträffat dem emellan nekade han helt och hållet. Att han besilvit sig till Brässel, förklarade han så, atthan imnat gifta sig, men först på anständigt sätt velat, göra slut på förhållandet till Feinefetter, återfå sina bref, lemna tillbaka hennes, och tillställa några dyrbarheter, dem han mottagit till förvarande. Vigtigare var hvad han yttrade rörande jelfva katastrofen. Ordföranden i rätten frågäde wonom: Hvarföre gick ni icke, då ni såg att de indre aflägsnade sig? Svar. Trenne personer lemrade verkligen sällskapet vid midnattstiden, och ag var äfvenledes i begrepp att gå, och drog relan på mina handskar, då Sirey kom emot mig ch sade: ,Herr Caumartin, ni är här en öfverlödig person. Fråga. Tog ni ej då eder käpp, eh stack armen genom remmen? Svar. Jag ninnes nu ej mera huru härmed kan hafva för ållit sig. Fr. Hvyilka voro de första häftiga ord, om vexlades emellan eder? :Sv.Hr: Villette ha