Aftonbladet – 6 maj 1843, sida 1

Z EN UTFLYGT I SALARNE FÖR DE FRIA KONSTERNAS EXPOSITION, år 1845. Mitt herrskap! Jag säger som jag tycker! Folket mest. Det är morgon och Maj. Friskt flyga segler på Mälarns och Östersjöns böljor. Fåglarna sjung: af all makt i den soliga luften, hoppande frår gren till gren bland svällande knoppar. Äfver Jag vill ut i det fria, ut att dricka våranden och lifvet. När jag var ung, flög jag ofta i drömmen. Som äldre har jag glömt den konsten, men — jag har lärt, att ibland flyga om dagen och i verkligheten. Jag hoppas, att alla menniskor veta hur det går lill, veta hur det kännes, då man utan egen ansträngning likasom bäres aflifsströmmen och känner sig sväfva fram genom verlden lätt — lätt, som en fjeder i Guds godhets vingar! Så känner jag mig på denna sköna morgon, och fri och sorglös, som fåglarne i luften, vill jag göra en utflygt — hvarthän? T. ex. bland expositionens sköna verk och alster. Om man är hågad att följa Oss, så vilja vi genast förklara, att man här icke följer någon vis kännare, utan endast en varm d!skare af de sköna konsterna Vi vilja också ingenting orda om styl, ton, komposition m. m. af de föremål vi fästa oss vid, och det af det lilla eller stora skälet, att vi mycket litet förstå öss derpå. Om kolorit vilja vi på sin höjd, då något synes oss alltför blått eller alltför gult, säga: delta är för blått I eller: detta är för gult!s Hvad vi egentligen anse oss äga, som kan berättiga oss att säga något om konst