Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 3

— KK — -CHARIVARIS EFTERRÄKNING MED DET DYGDIGA TYSKLAND. Ått Frankrike är ett tillhåll för alla laster och utsväfningar och Tyskland ett ärftligt hem för alla dygder, är en sak, som en hvar vet. Denna punkt kan framdeles anses såsom någonting historiskt, och det kan tilläggas, att konungen af Bäjern icke en gång velat, att hans porträtt skulle uthängas till salu i Paris. : Hvaraf kommer det, att Tyskland blifvit så berömdt för sin dygd? Åh, min Gud! det kommer sig allenast deraf, att Tyskland är blondt... Om det blonda Tyskland vore brunt, eller blott kastamniebrunt, så skulle man säga, att det förtjenade att hängas! — Deraf kan man se, hvad ett rykte egentligen betyder och hvarpå det stundom grundar sig. Det går med vissa nationer, som med vissa fruntimmer: om de begå aldrig så många galenskaper, så förlåter man dem alla; andra deremot kunna föra det regelbundnaste lif i verlden, och dock lägger man dem all verldens fel till last. Så har Frankrike, detta lastfulla land (som konungen af Bäjern säger, hvilken till och med förbjudit, att man lär franska i flickskolorna i hans rike), detta Frankrike, säga vi, har redan för tio år sedan förbjudit lotteriet och offentliga spel, och macaronspelet nå Elyseiska fälten tolereras nätt och jemnt... Deremot hålles lotteriet i stor ära i det blonda och dygdisa Tyskland, och icke det minsta obehag vederfarcs rouletten. Och hvad mera är, det finnes ej en förnäm herre, som icke åtminstone en gång i sin lefnad tänkt på tt sätta sina förfäders slott på spel i tombola. Och le tyska stora furstarne, de vilja heldre mista den bästa stenen i sin krona, än släppa ifrån sig den lilla ulettkulan, hvilken årligen inbringar dem en skatt af nundratusentals gulden. De tyska tidningarna hafva nyligen gjort en dygdig beräkning öfver de summor, hvilka de offentliga spelsen inbragt de respektiva staterna år 1849, Spearnes totalförlust vid åtskilliga bad, såsom Baden, Ems, Homburg, Wiesbaden, 0. s. V-. belöper sig till n summa af tre millioner. Men, det är sant, alla idningar i Tyskland anmärka med en viss tillfredställelse, att denna förlust till största delen drabbar itländningar. ) Man ser således, att moralen är frälst: då det enlast är utländningar, som blifvit prejade, så är haardspelet blott ett halft ondt. Om nu Frankrike lät utländningar ostördt plundras, rsäktande sig med, att.dessa herrar blott äro Ryssar ller Bäjrare, och om nu röfrarne skänkte regeringen n del af de röfvade uren och näsdukarne, så skulle