Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 2

och andra vapen. . Domaren bad konsuln sitta ner, emedan han just förehade en undersökning om ett röfveri, som af dessa personer blifvit begånget. Röfrarne sutto och rökte helt makligt och domaren njöt af samma oskyldiga rekreation; då hans cigarr tagit slut, uppstod en af dessa herrar, tog sin egen ur munnen och framräckte den åt tjenstemannen, som derpå antände sin nya puro (cigarr) och sedermera återlemnade den andra med en höflig bugning. Korteligen, man syntes stå på den bästa fot med hvarannan. Följande anekdot kan bifogas annalerne öfver inqvisitorisk list; den har afseende på en forden celebritet i landet, vicekonungen Revillagigedo. En rik dam hade genom sammanträffade omständigheter råkat i penningeförlägenhet; hon vände sig till Don... hennes compadre (gudfader) en rik köpman, och bjöd honom ett skrin med dyrbara juveler till pant för 800 thaler. Han biföll, och affären uppgjordes utan ett ord skriftligt, så att hon fick penningarne och lemnade juvelerna. Då efter några månader penningeförlägenheten var förbi, gick damen till sin gudfader för att få utlösa juvelerna. Mannen mottog penningarne mycket artigt, men förklarade sin guddotter, till hennes förvåning, att ban aldrig hört af juvelerna. Damen, uppbragt öfver köpmannens bedrägeri, begaf sig ögonblickligen till vicekonungens palats och hoppades att af denne vesterns Salomo erhålla rättvisa, ehuru hon icke visste på hvad sätt. Hon blef genast emottagen af vicekonungen, hvilken lånade ett uppmärksamt öra till hennes klagan. Hade ni intet vittne ?, frågade grefven. — ,Intet,, svarade hon. —