Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 2

let med sin smickrade gäst till officerens återkomst, då han mottog juvelskrinet som denne medförde. Derpå återvände Revillagigedo till den sköna klagande och förde henne, under förevänning att visa rummen, till det, hvari juvelskrinet stod öppet bland andra saker. Knappt hade hon varseblifvit det, förr än hon, full af glad förvåning, skyndade fram till detsamma. Vicekonungen bad henne dröja der några ögonblick och gick till sin andra gäst. Innan ni går, sade han, önskade jag veta sanningen i afseende på en sak. Känner ni Sennora de...? — Mycket väl, ers excellens; hon är min guddotter. — Har ni lånat henne 800 thaler då och då? — Ja.n — Har hon lemnat er juveler i pant? — Nej, aldrig! sade köpmannen bäftigtPenningarne lemnades utan säkerhet, som det sker vänner emellan; historien om juvelerna innehåller intet ord sanning; hon har sjelf uppfunnit den., Förgälves bad honom vicekonungen besinna sig och icke tvinga honom att, ifall han genom lögn sökte öfverskyla bedrägeriet, tillgripa stränga åtgärder. Men köpmannen fortfor att neka och bekräftade sin utsago med eder. Vicekonungen gick nu plötsligen ut och återkom med juvelskrinet i handen, vid hvilken oväntade syn köpmannen skiftade färg och fullkomligt förlorade fattningen. VWVicekonungen förbjöd honom att någonsin mer beträda palatset och befallde honom tillika, att följande morgonen aflemna 15300 thaler, hvilka utdelades till hospitalerna. Dessutom skall hans excellens strängt hafva tadlat damen, för det hon utan något skriftligt uppgjort en sådan affär. (Slutet följer.) i i