Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 2

,Kom ingen betjent in under det affären uppgjordes?, — Nej., — Vicekonungen funderade en stund. Röker er gudfader? — Nej, herr grefve,, svarade damen, förvånad öfver den obetydliga frågan, så mycket heldre som det var bekant, att han hyste så stor vedervilja derför, att de af hans betjening som rökte tobak icke vågade nalkas hans grannskap, förr än hvarje spår af tobaksrökningen var utplånadt. — Snusar han ? frågade vicekonungen. — Ja, ers excellens! svarade damen, som nu begynte frukta att det icke stod alldeles så rätt till i hans excellens hufvud. — Detta är nog, sade vicekonungen; han bad henne stanna i en angränsande kammare och vara lugn: juvelerna skola blifva återställda. Derpå skickade han bud på köpmannen Jag har låtit kalla er, sade vicekonungen, emedan edra köpmanskunskaper kunna blifva mig nyttiga. Köpmannen var utom sig af förtjusning och vicekonungen började inleda ett samtal öfver flere omständigheter, som rörde affärer. Plötsligen stack vicekonungen sin hand först i ena fickan, sedan i den andra, likasom han skulle förlagt någonting. vAck, sade han, min dosa; ursäkta mig, jag måste gå in ett ögonblick i andra rummet., — Tillåter ers excellens att jag erbjuder min? sade köpmannen. Vicekonungen tog emot den och bibehöll den i handen under vidare samtal; en stund derpå föregaf han något ärende, gick ut och sände en officer med dosan till köpmannens bus, för att ifrån mannen begära, att frun utlemnade ett juvelskrin som funnes derhemma och dosan medföljde för att legitimera officeren. Vicekonungen återvände derpå i rummet och förlängde samta