Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 1

OM LIFVET I MEXICO. AF MADAME CALDERON DE LA BARCA. (Forts. fr. gårdagsbl.) En stor mängd gaturopare begynner här sina hundrastämmiga, obegripliga rop med dagens gryning och upphöra först vid nattens inbrytande Först väckes man af kolsäljarnes förtviflade rop Kol sennor!, hvilket de uttala som Carbosin. Derpå skallar fettmännens sång, Mantequilla späck, späck! half annan realerly o. s. v.;saltad! oxkött! afbryter slagtaren med grof stämma Haaj cebo-o-b-0?) är det långa och melankoliska ropet af qvinnor, som försälja kakor och stanna stilla utanför dörrarne. Derpå kommer Cambiata ett slags indiansk kramhandlerska eller byterska som utsjunger sitt Tojocotes por venos de Chile en liten frukt, som utbjudes emot spansk peppar En kolportör öfverskriker indianskornas gälla to ner. Han uppmanar puhliken att köpa stoppnå lar, synålar, handskar, skjortknappar, band, tråd knappar, små speglar, m. m. Han stiger in husen och är snart omgifven af de qvinliga inne vånarne, som bjuda honom tiondedelen af hvac han begär; men ändå kommer man merendel: omsams om handeln. Bakom honom stå India narne, med sina lockande fruktkorgar, och upp räkna namnen på alla de serskilda fruktsorterna tilldess hushållerskan icke längre kan stå emo honom och hans bananas, Ooranger och granaditas Ett starkt rop höres, som antyder, att någo varmt finnes, som måste köpas snart, innan de hinner kallna: Gorditas de norna caliente! fet kycklingar, nyss tagna ur ugnen. Derefter följe: mattförsäljares: Hvem vill köpa mattor frår