Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 1

mycket allvarsamt samtal om kocheniljen yttrade den önskan att. hbesöka-ven viss plantage. Dit kunna vi lätt föraherr von Humboldt, hade hon svarat honom från sin fönstersmyg; hvarpå han såg upp på hemie och förvånad utropade: Valgame Dios! hvem är den flickan? Från den stunder Var? hat ständigt hös henne, såsom det berättas ännu mera förtjust öfver hennes snille; än hennes skönhet; hån betraktade henne såsom en amerikansk madame Stael. Detta allt leder mig på den tankans att den allvarsamme lärde måste hafva varit betydligt förälskad, och att hvarken berg eller minor, geografi eller geologi, förstenade musslor eller aipkälksten skyddat honom. Det gör en gödt ätt erfara, all något sådant kunnat hända sjelfve den store Humboldt. En af La Gueras berättelser är alltför ovanlig, att icke här omtalas. Då en dam af hög rang aflidit, . läto hennes -anförvandter svepa henne i hennes praktfullaste drägt, såsom bruket då var. Denna klädnad var ett under af lyx, äfvenisjelfva Mexico. Den bestod af de finaste spetsar, och garneringen var gjord af sådana, som kostat 50 Thaler alnen. Dess like fanns ieke mer. Så utsmyckad, lades grefvinnan i likkistan — tusen dyrbara vänner gingo dit och betraktade den präktiga svepningen, tilldess grafven gömde hela herrligheten. En fransysk ballett-lrupp gaf då sina representationer i Mexiko. Om aftonen kom mademoiselle Pauline med :;en pirouett inhoppande på scenen, och då hon stannade, för att insamla den vanliga skörden af bifallsyttringar, tycktes en rysning, liksom af ett elektriskt slag, genomgå hela samlingen; mamsell Pauline bar samma klädnad, hvaruti grefvinnan var begrafven!