Aftonbladet – 4 maj 1843, sida 1

Pn ETSSSESESKSEKANEES hand. — Nådig fru (detta vid dörren), mitt arma hus med allt hvad deri är, om det också är onyttigt, tillhör er. — Mycken tack, min herre (Han vänder sig om och öppnar dörren.) pLef väl, nådig fru, er tjenarel — Adjö, min herre!, (Han går ut, öppnar ännu en gång dörren och sticker in hufvudet): God morgon, min fruln Förrän jag slutar mitt bref, måste jag berätta, utt jag en morgon erhöll besök af en ganska märk värdig person, som är mycket väl bekant här, under namn af la Guera (den sköna) Rodrisuez, och hvilken för många år sedan blef firad i Alexander von Humboldt, såsom den skönaste han träffat på sina resor. I betraktande af den långa tidrymd, som förflutit sedan den berömde mannens besök, vardt jag nästan förvånad, då hennes kort, såsom ett förebud till hennes visit, kom till mig, och jag blef det i ännu högre grad, då jag fann att, trots åren och de fåror, tiden behagat qvarlemna i detta älskliga ansigte, La Guera ägde en rikedom af blonda lockar, utan ett enda grått bår, tvenne rader mycket hvita tänder, mycket sköna ögon och en stor liflighet. Mig föreföll hon ganska angenäm och en fullkomigt lefvande krönika; hon är gift för tredje gånseu och har tre döttrar, alla af berömd skönhet. Vi talade om Humboldt, och, i det hon talade om, sig sjelf såsom en tredje person, berättade hon mig alla specialiteter af hans första besök och hans beundran för hennes skönhet; att hon den tiden var mycket ung, ehuru redan gift och moder åt två barn; att, då baronen kom för att besöka deras moder, han i början icke varseblef henne, som sydde i fönstret, tilldess ban i ett