Aftonbladet – 3 maj 1843, sida 2

Red: har trott sig böra fästa vederbörande uppmärksamhet på den olikhet i tillämpningen: en allmän författning, som i efterföljande insänd artikel omtalas, så mycket heldre, som man set denna olikhet från. flera håll anmärkt och öfver klagad samt frågan är om en kasus, som i praxi dagligen förekommer: Der. uti. Svensk författningssamling AA 9 för å 1842 intagne Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af d. Febr.s. å., ang. åtski liga förändringar och tilläg eg i Kg Maj:ts d. 15 Maj 4821 utfärdade taxa på expedition: lösen, stadgar i 6:e punkten, att i lösen för bevi: som till fordringsägare utgifves derom, att utslag bli vit af magistrat eller kronofogde till verkställighe emottaget, skall erläggas 42 sk. Detta stadgande ha föranledt olika tillämpningar af vederbörande, hvilk till herrar lagtolkares skärskådande, för bedömande det rätta, torde få framställas: Vid några landshöfdinge-embeten upptages i räk ning och tilldömes fordringsägaren godtgörelse fö dessa bevis. På andra ställen deremot afslås en så dan godtgörelse, emedan utgiften betraktas oafkortad tillhöra fordring: sägaren, om han för sin säkerhet ön skar lösa en sådan handling. En och annan borgmästare vill bestämdt, -at.öfve till verkställighet ingifne private utslag fordringsägare ovilkorligen skall lösa bevis, som charteras med 6 sk. hvårigenom en sådan bandling kostar 48 sk. bke eller 50 proc. mera än författningen utsätter; andr borgmästare taga dercmot icke lösen oftare än då be vis begäres. Hos en del kronofogdar får fordringsägare, på elle utan begäran, alltid lösa sådane bevis; en del be trakta stadgandet så, som om borgmästare här ofva sist är nämndt samt tillämpa. förordningen på samm sätt; hvaremot de bevis, kronofogde meddelar, ick beläggas med stämpladt papper, och således icke elle ko ta mer, än bestämdt är.