Aftonbladet – 3 maj 1843, sida 1

hål; alla trängdes likväl, stötte hvarandra met armbågarna och kastade sig nästan i vattnet, föl att icke föriora anblicker af dagens högtidlighet. På det första uppehållestället talade hon vic Santa Anna, republikens expresident. Det val en anspråkslös, bleklagd man, med en något melankolisk blick, sköna, mörka ögon och ctt intressant uttryck, säger hon. Han hade förlorat ena benet. Calderon öfverlemnade honom ett brel från drottningen, som skrifvit honom till i den förmodan, att han var president. Han tycktes glädja sig mycket deröfver, men gjorde blott den oskyldiga anmärkningen: Så förträffligt drottningen skrifverl Då och då blixtrade något fruktansvärdt ur hans ögon, i synnerhet då han ta lade om sitt ben, som var aftaget under kniäct. Han talade ofta härom och, då han nämnde om sin blessyr och om Fransmännens handlingssätt denna dag, spred sig ett uttryck afbitterhet öfver hans ansigte. För öfrigt var han angenäm i sitt samtal, berättade mycket om de Förenta Staterna och de personer, han der lärt känna, och syntes mig, i det hela taget, vara en bättre uppfostrad och mera civiliserad hjelte, än jag föreställt mig honom. Att sluta af det förflutna, skall han icke länge förblifva i silt närvarande läge; ty i honom är en verksamhetsprincip, säger Zavala, som ständigt drifver honom framåt.n Då vi kommo vidare, hade vi svårt alt öfvertyga oss, alt vi voro vid medlet af December: luften var Jjum och balsamisk; värman, utan att vara tryckande, liknade Juli månads i England Vägarne gå genom ett skogigt land, uppfylldt a blomsterhöljda och fruktbelastade träd. Blommor af alla färger utgjula sin vällukt, fantastiska krypväxter slingra sig kring trädens grenar och bestri hvarje Qvist med sina blommor; palmer, cocos-, orangeoch citr. nträd stå bredvid hvaraandra, och på ett ställe, der vägen krökte, varseblefvo vi en Indianska, med långt hår, hvilande under ett hög! träd, vid en ström — en orientalisk bild, Vår