Aftonbladet – 3 maj 1843, sida 1

OM LIFVET I MEXICO. AF MADAME CALDERON DE LA BARCA. 2AFörfattareskaran af det vackra könet vinner stän digt flera bjelptrupper, af hvilka några af de djer! vaste följa de tallösa, manliga turisternas bana oc sväfva omkring främmande länder och haf åt all väderstreck. En till Mexico afsändt spansk ge sandts fru har slutit sig till detta sednare slag och hennes nyss af trycket utgifna resjurnal ut märkes af ett så lifligt framställningssätt, att nå gra utdrag deraf torde läsas med nöje Hon ä till börden en Skottska, ännu ung och skön, er omständighet, som i många läsares Ögon ensan kan förläna en lefvande anda åt en tryckt bok Hon begynner sin dagbok midt ute på bafvet ombord på Norma, som från New York förd henne till Havanna. Första början deraf kunn: vi förbigå och begynna i stället med hvad förfat. tarinnån yttrat om Veracruz. Någonting mer: förfallet och ödsligt än denna stad och dess omgifningar, säger hon, kan man icke skåda: fäst. ningen med sina röda och svarta vallar på en sidan, och på den andra den eländiga, dystra sta den, och rundt omkring dessa skaror af svart: asfoglar, sopoliter kallade, som flaxa öfver d qvarliggande kadavren eller söka sig nya. Mer äfven såsom mål för en lång sjöresa var denn: anblick välkommen. Så långt ögat nådde, va stranden uppfylld med en fölkmassa — och denn; syntes vara af den märkvärdigaste art —, för-at skåda excellensens ankomst. Några voro utar permissioner, några hade, för jemnvigtens skull dubbla, det öfra paret urslitsade på mexikansk sätt; alla buro bredbordade hattar, smyckade met silfver eller brokiga perlor, och deras ansigtsfär; varierade ifrån mörkbrunt i alla skiftningar änd: till den genomskinligaste hvita färg. Någras klä der voro helt och hållet sammansatta af trasor som endast genom den naturliga attraktionskrafte höllo tillsamman; andras voro försedde med luft