VV mk HL och ryttare, höllo vi vårt intåg i Montezumas stad. Trakten på denna sidan: Mexico är öde och flack; och der fordom vattnet af lagunerna, hvilka en gång omgåfvo staden, drog sig såsom kanaler genom dess gator, sågo vi nu ett enformigt kärrland, endast föga upplifvadt genom skaror af vilda änder och andra sjöfoglar. Men Omgifningens dysterhet utplånades genom den trefliga anblicken af tåget, de charlakansröda, guldbroderade uniformerna, de ljusfärgade saraperne, de eleganta kavaljererne (mest Spaniorer, såsom jag tror) på deras höga mexikanska sadlar med chabracker af svart pelsverk med guldbroderier, deras guldsmyckade mexikanska hattar, rikt broderade jackor, pantalonger med silfverknappar, pressade läderstöflor, silfversporrar och pittoreska Manges, med svarta eller brokiga kragar. : Vid Mexicos tullport stannade vagnen och tre entusiastiska välkomstrop skallade emot oss. Det var nästan mörkt och regnet föll i strömmar; detta oaktadt slöto sig ännu flere vagnar, med herrar och damer uti, till tåget. Genom en rik mexikansk köpmans godhet hade ett hus i förstaden Buenavista blifvit inredt för. oss; vi måste alltså färdas igenom heia staden, ständigt omgifna af en stor mängd menniskor, hvilket i förening med de dåliga gatorna gjorde att tåget fördröjdes. Genom regnet och mörkret skimrade då och då emot oss höga byggnader, kyrkor och kloster i det svaga lampskenet. Då vi ändtligen framkommo, steg Calderon i hellregnet ur vagnen och tackade för det vänskapliga emoltagandet. Sedan han gifvit un derofliceraren några unz för soldatern, inträdde vi i huset, beledsagade af officern och ett stort sällskap af Spaniorer., — — — Vid dagsljuset funno vi vår våning mycket vacker; en stor trädgård, full af blommor, stöter derintill, — gården doftar af rosor, men då hela raden af rum ligger på nedra botten, fuktar der något. Vädret är vackert, dock så kallt om morgnarne, att jag många gånger tycker, att en matta