Gnistorna hade, likasom våra allra nyaste poesier, blott deraf blifvit synliga, att aftonen var så mörk, utt inga af de rätta himlaljusen ville lysa, men — när gnistorna en gång sprakat ut litet, voro de för evigt försvunna och — glömda. Imedlertid var vår philantrop trött af dagens mödor och begaf sig hem genaste vägen, och slutade sin dag eller sin vandring med att få otack, ty då han till en kusk på den från bodarne väl upplysta Stadssmedjegatan ropade: Pojke baklo vaf kusken en klatsch bakut med piskan, som äfven något litet råkade vår vän, och pojken stänkte ned honom med flit, när han från vagnen hoppade ned i en strid rännsten. Allt detta förstämde vår vän. Han beslöt stanna hemma denna afton, ehuru han på sätt och vis var bortbjuden på the, och på vis och sält lofvat sig bort för att bjelpa till att uppsätta en bjudningslista till en supt. Men som han ej kunde förena båda delarne, emedan det ena var längst upp på Norr och det andra längst ut på Söder, gick ban hem, tände ljus åt sig, bläddrade en stund 1 den nyligen utkomna förträffliga rTOmanen Kamrer Lassman, gäspade, lade sig, släckte ljuset, men innan han det gjorde, vände han om en stackars spifluga, som. låg på ryggen, så att hon nu åter går på alla sina ben. KE — Långfredagen var en så stark trafik genom tunneln under Themsen, att de som skulle emottaga afgiften icke medhunno det, utan ett upplopp började ibland folket, hvarunder flera, utan betalning bröto sig genom. Polisen lyckades likväl att återställa ordningen; ych man ansåg alt 10,000 personer redan till:kl. 2 I passerat. i